I torsdags var det dags för konsert igen – denna gång med enbart svensk musik på programmet.
Först ett kort stycke, POEM, av Stefan Lindgren, som var i salongen och mottog uppskattande applåder.
Sedan spelade Ulf Wallin Tor Aulins Violinkonsert.
Den hörde jag flera gånger på 70-talet, det var ett verk Arve Tellefsen hade på sin repertoar.
Avslutningsvis fick vi höra Hugo Alfvéns Symfoni nr 2 i D-dur.
Dirigent var Andrew Manze, som ju alltid , på ett inspirerande sätt, kåserar om verken före framförandet. Denna gång undrade jag hur stor njutningen skulle bli – han inledde med ”This is not a great symphony ”– och den var 55 minuter lång.
Det visade sig bli riktigt intressant:
Hugo Alfven (1872-1960) skrev första satsen 1890 (då han ju bara var 18 år) Den fullbordades först 1898 och då var han i en helt annan livssituation – och var också en mycket mognare tonsättare!
Hugo Alfvén är ju ännu en intressant person som ingick i det slutande 1800-talets kulturella jetset, den värld som gick i graven med utbrottet av Första världskriget.
Han första hustru Marie Krøyer är ju ett känt motiv från Skagen!
Hugo Alfvén mer eller mindre stal Kröyers fru ifrån honom när han blev sjuk. Inte särskilt juste tycker jag.
Annars är ju Skagens strand lika förtrollande som förr. Här är en bild när vi var där för något år sedan:
http://gallery.me.com/gustav.bergman#100293/DSC_0277-20copy&bgcolor=black