Maj månad är hektisk – det gäller att krama musten ur undret som sker mellan hägg och syren.
MEN
De allt ljusare kvällarna och det gudomliga vädret gör ju att det finns KRAFT att även LLL.
Häromkvällen läste jag så understreckaren i SvD som publicerades 14 april:

Den var skriven av Sture Linnér. Jag blev inspirerad att fördjupa mig – hur var det nu hade jag inte….

Jo visst! Denna bok fick jag för en femtan år sedan*. Efter en inledning om ”Det lyriska landskapet i äldsta tid”, behandlas i ordning: Archiologos, Sapfo och Pindaros. Jag läste bara till och med om A.

Nu har jag läst om Pindaros – återkommer om Sapfo.

Pindaros levde mellan 518 och 438 f.Kr.
Han står som den siste, hängivne besjungaren av de doriska adelstraditionerna och deras gudomliga ursprung. Av en slump har de 38 segerdikterna bevarats i nära nog fullständigt skick. Det är mer än någon annan grekisk lyriker lämnat efter sig till våra dagar.

Ett smakprov: Den fjortonde olympiska segersången.

Ni som bor vid Kefisos vatten i de ädla hästarnas ängd,
ni som beskyddar Orchomenos´ blommande dal,
hägnar Minyas´urgamla folk,
mångbesjungna Chariter, hör min bön!
Allt som gör livet ljust för de dödliga
skänks ju av er: visdom, fägring och segerglans.
Även gudarnas dans och fest
råder ni över, höga Chariter,
allt som i himlen sker.
Tronande bredvid Apollon, gyllene bågens gud
hyllar ni Zeus´evigt flödande makt.

Höga Aglaia, du som gläds åt sången,
Eufrosyne, döttrar till himlens kung – hör mig!
Lyssna till mig Thalia, du som har sången kär,
se med behag hur vår festliga trupp
rör sig med lätta steg i segerfröjd.
Jag bringar en sång till Asopikhos,
i lydiska toner och sinnrika ord.
Du har skänt Minyas´ stad Olympias segerkrans.
Till Persefones dystra hem gå nu Eko, med ärebud
åt Kledamos ynglingens far. Säg att hans unge son
i Pisas berömda dal fått sina lockar krönta
med ädel tävlans bevingade krans.

en femtan år sedan* Detta är s.k. ”family shorthand”, förklaras i kommande blogg!