Den röda tråden

Vi, diggare av Lottens julkalender 1-24 dec, har ju tvingats att inse Den röda tråden:s betydelse.

När jag nu lyckats komma igenom Umberto Ecos bok Baudolino har jag börjat forska i UE:s biografi.

I Wikipeda läser jag :
Under denna tid infann sig en idé om öppna texter och om semiotik, vilket resulterade i många essäer i ämnet, och 1962 gav han ut Opera aperta (Öppna verk). I denna argumenterar Eco för att litterära texter är fält av mening, i stället för trådar av mening (”den röda tråden”), eftersom man uppfattar dem som öppna, med en inre dynamik och psykologiskt kringgärdade fält. De verk där den potentiella förståelsen är begränsad till en enstaka, entydig tråd är de som är minst skattade, medan de verk som är mest öppna, med mest handlingskraft mellan tanke, samhälle och tråd, är de mest vitala.

Stämmer ju definitivt inte in på Lottens julkalender: den har en röd tråd – den är uppskattad!
Bilden: Lotten beundrar sina barn som framför en dans

Vi fortsätter
Eco betonar att ord inte kan reduceras till deras lexikala betydelser, utan deras betydelser skapas snarare i yttrandets sammanhang. Detta har förvisso redan sagts av I.A. Richards och andra, men Eco tillämpar detta på litteraturen. Han utvecklar också meningens utgångspunkt från den oupphörligt förändrade meningen i ett yttrandes ord, till ett spel av förväntan och fullföljelse av mening. Till detta ställningstagande kommer Eco genom språkstudier och genom semiotiken, snarare än från psykologiska eller historiska studier, vilket Wolfgang Iser och Hans-Robert Jauss hade gjort. Vidare influerade han populärkulturstudier dock utan att själv tillhandahålla en fullt utvecklad teori.
September 1962 gifte han sig med Renate Ramge, en tysk konstvetare.

Hoppsan…Är detta exempel på avsaknad av röd tråd ?
Läs den spännande fortsättningen….
…..som följer nästa år!

En reaktion på “Den röda tråden

  1. Pingback: Magiskt sammanträffande | Vikeningarna funderar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *