Allt bloggande och sudokulösande, för att inte tala om VM-fotboll har varit i vägen för seriöst läsande.
Samtidigt har , efter inköp av ytterligare bokhyllor, den stora sorteringen pågått:

En stor trave är undanlagd för läsning/omläsning
En liten pocket som dock blivit läst är


Jag hade inte tidigare läst något av Pär Rådström. Däremot hade jag stort nöje av läsningen av Niklas Rådströms Månen vet inte.
Första bilden på mig vid en gargoyl på Notre Dame´s fasad.Vi bestämde oss för att ta en bild varje gång jag var i Paris, men senaste gången (2001) fick man inte komma dit! Luftföroreningarna har gjort att stenen vittrar, så allmänheten släpps inte upp.

Boken är fascinerande och, trots tröttheten efter alla sena fotbollsmatcher, lättläst. Handlingen är helt osannolik.
Det som gör den särskilt nöjsam för mig är att handlingen utspelar sig i Paris 1955, då jag också var där!

I höstas läste jag Stig Claesson Efter oss syndafloden
Den skildrar hur han 1956 bodde på Rive Gauche och umgicks med såväl svenska konstnärer och författare in spe, respektiva danska sjuksköterskor och amerikanska musiker. Algerietkriget pågår.
För oss som också “var där” då är det ännu en underbar läsupplevelse. Vi har ju alltid gillat SLAS, hans rötter både i det gamla bondesamhället och Söders 30-tal.
Summary: A Swedish author Pär Rådström has written a book about Paris in 1955. We were there too, me on a balcony of Notre Dame
Vad som undgått mig är att Pär R. och Slas (Stig Claesson) var vänner och tillsammans i Paris 1955!
Pär Rådström dog redan 1963, 38 år gammal.
Nu har jag inhämtat att
– Slas har skrivit en bok om deras vänskap Om vänskap funnes 1981
– Niklas Rådström skrev I Egypten däremot efter en gemensam resa med Slas.

Ja, det tar aldrig slut, ja, det tar aldrig slut.
(Böcker man vill/måste läsa)