Rubriken på detta andra avsnitt om Rickard motiveras av att han – trots Walter Scott och det faktum att han blev Kung av England efter sin fars död 1189 – egentligen inte var engelsman. Han kunde t.ex inte tala engelska. Hans språk var franska och limosin, trubadurernas språk
Hans anfader (mors farfar) var Guillaume IX, le Troubadour.
Han (dvs R.) var en vacker karl – lång, blåögd och rödlätt.

Till vänster en trubadur från 1100-talet, Bernart de Ventadorn

Monreale Cathedral, the greatest building project of William’s II reign. William and his parents are buried there.

Kapitlet om Rickard, Coeur de Lion, i The Templars är bara 12 sidor långt men späckat med fakta.

1187 blev Siciliens kung Wilhelm II informerad om nederlaget i Outremer.

the King threw off his fine silk robes, dressed in sackcloth and went into penitential retreat for four days.
Sedan sätter han igång och fixar det tredje korståget.

In the Divine Comedy, Dante places William II in Paradise:

E quel che vedi ne l’arco declivo,
Guglielmo fu, cui quella terra plora
che piagne Carlo e Federigo vivo:
ora conosce come s’innamora
lo ciel del giusto rege, e al sembiante
del suo fulgore il fa vedere ancora.

He whom you see—along the downward arc—
was William, and the land that mourns his death,
for living Charles and Frederick, now laments;
now he has learned how Heaven loves the just
ruler, and he would show this outwardly
as well, so radiantly visible

(Paradiso, Canto XX, lines 61-66, Mandlebaum translation)
I Wikipedaartikeln om Wilhelm upptäcker jag att han och Rickard var svågrar!
….his marriage in February 1177 with Joan, daughter of Henry II of England and Eleanor of Aquitaine, marks his high position in European politics….

I The Templars
påpekas därefter:
Such penitential reactions were now complemented by a more chivalrous idea behind taking the Cross. It is at this time that the word crucesignata came into common use, and this not among churchmen but among lay knights and princes. Heraldic devices, which had been unknown at the time of the first crusade, were emblazoned on banners and shields; and there was a sense in which the crusade had become in the minds of the European nobility the greatest proof of courage and virtue – the ultimate joust with the forces of evil, the final chivalrous endevour.

Ätten Plantagenets vapen


Sedan följer en invecklad skildring av Eleanor av Akvitaniens äktenskap. Hon var ju trettio år när hon gifte sig med den 19 årige Henrik, som två år efter blev kung av England.
Äktenskapet blev rikligt välsignat konceptuellt – de fick fem söner och tre döttrar.
Rickard, den tredje sonen var Eleanors favorit – hon såg till att han,
vid 11 års ålder, fick ärva hennes land Akvitanien dvs sydvästra Frankrike
1173, när hon tröttnat på Henriks otroheter, han hade t.ex en känd älskarinna Rosamund Clifford , slöt sig E. samman med sönerna och försökte detronisera H. Men det misslyckades och E. blev internerad i 15 år
Så fort Henrik dog (1189) och Rickard blev Kung av England såg han till att mamma blev frigiven! Hon levde länge och kunde hjälpa Rickard:
She ruled England in Richard’s name, signing herself as ’Eleanor, by the grace of God, Queen of England’. On August 13, 1189, Richard sailed from Barfleur to Portsmouth, and was received with enthusiasm. She ruled England as regent while Richard went off on the Third Crusade. She personally negotiated his ransom by going to Germany.

Rickard var ju fullt upptagen med korståg.
Han var den första att hörsamma kallelsen. Kungen av Frankrike, Filip II August, var missnöjd. Det var ju meningen att Rickard skulle fira bröllop med hans syster Alice.
Istället blev även Filip entusiasmerad att åka iväg som korsfarare – så även den romerske kejsaren Fredrik Barbarossa.
Till skillnad från första korståget gjordes noggranna förberedelser. Rickard var genom sina arv rik och satsade ansenliga summor.
Rickards far Henrik II hade länge tänkt åka till det heliga landet. Han anmälde sig också till korståget men avled 6 juli 1189.
Fredrik Barbarossa kom i väg först. Han drunknade dock i Turkiet 10 juni 1190.
Först en månad senare kom Rickard och Filip August iväg. De startade från Vézelay juli 1190.

Mera family gossip:
De båda kungarna sammanträffade på Sicilien. Filip August var sur på Rickard för att han inte längre ville gifta sig med systern Alice. Rickad menade att efter att hans far , Henrik, förfört henne – vilket resulterat i ett barn – han inte längre var hågad. I stället hade hans mor skickat ett skepp efter kosfararna med hans nya trolovade Berengaria av Navarra.

Till skillnad från Filip August hade Rickard otur med vädret – drev mot land både vid Kreta och Rhodos. Ett av skeppen kom i sjönöd, det som bar Berengaria och hennes förkläde, Rickards syster Joan, änkedrottning av Sicilien, så de blev tvungna att landstiga vid Limassol.
Cyprus härskare, en bysantinsk prins och bundsförvant till saracenernas högste befälhavare Saladin (han får sitt eget avsnitt!) fängslade dem, men Rickard kom till undsättning.

Cypern blev en lätt match – Rickard kunde sedan sälja ön till Tempelriddarna med god förtjänst.
Filip August och Rickard var fortfarande gramse. Den förre hade ju genom gynnsamt seglingsväder kommit före och när Rickard anlände till Tyrus vägrades hans av den förre och Conrad av Monferrat tillträde till staden. Rickard for därför vidare till Acre.
Staden hade längre belägrats av Saladin. Strax efter att Rickard anlände med förtärkning kapitulerades staden 12 juli 1191 och R. flyttade in i kungaborgen.

The Duke of Austria (Leopold V) placed his banner on the ramparts next to those of the kings of England and France, thereby staking a claim to share the booty:the English, on Richards orders, tore it down and threw it over the ramparts into the moat.

Philip August fick dysenteri och tröttnade på krigandet och for hem. Rickard stannade i Palestina till 9 oktober 1192.
Mer detaljer om hans kampanj återkommer i avsnittet om Saladin.

På väg hem hade Rickard samma otur med vädret.
His boat was blown off-coarse and was forced to put into port on the Byzantine island of Corfu. Fearing to be taken hostage by the Byzantine Emperor, Richard sailed with some pirates heading for Venice:he was disguised as a Templar and travelled with an escort that included four Templar knights.
Men det bar sig inte bättre än att denna båt kapsejsade utanför Aquileija
Sällskapet fortsatte, utklädda till fattiga tiggare landvägen – och OJIA – utanför Wien blev Rickard avslöjad – enligt sägen på grund av den dyrbara ring han bar.
Han överlämnades till fursten och vem var det om inte Hertigen av Österrike Leopold V som blev så förolämpad vid Acre!
Det passade tydligen egentligen Filip August och Johan utan land bra att ha Rickard inspärrad i Dürnstein, men han lät sig icke nedslås.

courteous, cheerful, almost nonchalant in his humiliating position, he won support among the princes at the court of the German emperor. In feruary 1194 he was released: he had made the required vows and, such was the prosperity of England at the time, most of his ransom had been paid. (Det såg mamma Eleanor till!) On hearing the news, King Philip Augustus wrote to John:”Beware the devil is out”

Das immense Lösegeld von sechstausend Eimern Silber, das entspricht 100.000 Mark Silber bzw. Überlieferungen zufolge 23,3 Tonnen Silber, wurde zur Gründung der Münze in Wien, für den Bau einer neuen und stark erweiterten Stadtmauer für Wien und der Gründung der Städte Wiener Neustadt und Friedberg (Steiermark) investiert.
die Müntze= myntverk

När han så kom hem tillbringade han bara en månad i England.
De sista fem åren av sitt liv höll han på att kriga med rebelliska vasaller och Filip August i Akvitanien. Vid en mindre skärmytsling, där han på sitt impulsiva sätt deltog i frontlinjen blev han träffad av en pilbåge och dog av kallbrand i sin mors armar 6 april 1199.

Rickard Plantagenet har fått ett varierat eftermäle.

The most telling criticism made of R. by his contemporaries was that he recklessly endangered his own person by throwing himself into the fray. Even his enemies, the Saracens, thought it folly for such an inspired commander to risk his life in combat; for alongside his daring and impetuosity, there was a genius for planning and logistics.