Första dagen vi vaknade i Berlin var det att, efter en rikhaltig frukost, bege sig till
Vi uppsökte INFORMATIONsdisken
OCH
När vi började prata på, visade det sig att flickan där gjorde sin första tjänstgöringsdag efter att ha studerat historia i UPPSALA. Hon höll på med en avhandling om Drottning Kristina. Hon blev jätteglad över att bland hennes första besökande var vi Sverige!
Grabbarna försvann bort till en utställning om andra världskriget,
medan jag gick till en särutställning om Friedrich der Große
1712-1786
Således 300årsjubilar!
Vi ankom till museet kl 10.00 och vistades där, inklusive lunch till kl 13.00
Sedan släntrade vi ner längs Unter den Linden till Humboldtuniversitetet och hälsade på
Wilhelm och Alexander.
Vi sneddade förbi platsen för bokbålet på Bebelplatz (då Opernplatz) 10 maj 1933:
Redan under artonhundratalets första hälft hade den tyske författaren Heinrich Heine sagt
”att där man bränner böcker bränner man också snart människor
Das war ein Vorspiel nur, dort wo man Bücher verbrennt,
verbrennt man am Ende auch Menschen
OCH där
bland alla grupper med guider stod en man som var rasande, talande en flödig spottande tyska.
Vi hade efter något dygn kommit igång med tysktalandet – jag berättade att min far varit i Berlin 1920-24 – och efter hand lugnade han ner sig….
Via Gendarmenmarkt,
i vars närhet vi efter ivrigt spanande
ÄNTLIGEN
hittade en brevlåda
tog vi oss hem till hotellet för middagsvila.
I den härliga fredagskvällen uppsökte vi Ku´damm
drack Bier och minglade.
Deutsches Historisches Museum är numera ett av mina absoluta favoritmuseer. Det är så välplanerat och innehåller helt fantastiska artefakter – ett tält som turkarna glömde utanför Wien 1683, Napoleons hatt som blev kvar efter Waterloo 1815, Ribbentrops jordglob, genomskjuten av två ryska gevärsskott osv. osv. Och de nya utställningshallarna är ju en arkitektonisk pärla.
Jawohl!
Ytterligare en intressant lärdom: att en person som verkar spritt språngande tokig ändrar beteende fullständigt om man behandlar honom som den kultiverade människa han innerst inne är.
Pingback: Systrarna Bergmans segertåg genom världen | Vikeningarna funderar