Den här boken
glömde ett barnbarn kvar i Mälardalen efter
Bröllopet
Barnbarnet ifråga hade återrest till London…
SÅ
Farmor blev antvardad den f.v.b. till ägaren vid lämpligt tillfälle…
Detta har ännu inte infunnit sig
VARFÖR
jag utnyttjat min möjlighet att komplettera mina strövtåg i HS´. produktion!
÷
Redan på realskolan, förstärkt under gymnasietiden, utsattes vi elever för påtryckningar att läsa Hjalmar Söderberg – främst för hans hyllade behandling av det svenska språket. Som 15-17-åring var hans romanintriger inte vad man sökte efter – där hade Sigrid Undset , Selma och Tolstoj ett försprång!
MEN
Med tilltagande livserfarenhet har emellertid poletten trillat ner!
I Förordet till denna En bok för alla à 10:- utgiven 1984 är första meningen:
” Hjalmar Söderberg har alltid varit ungdomens författare. – Skönt att bli gammal, vara ung var för djävligt, skrev han vid mognare år.”
Tycker således inte jag – det är först på ålderns höst som jag förstått uppskatta hans stillsamma melankoli, färgad av återhållet patos.
I denna debutbok, utgiven vid 26 års ålder, påminns både om hans styrka: den fantastiska förmågan att skildra ögonblickets stämning,
EX bokens inledning:
1
En ung herre i mörkblå vårrock och röda handskar kom ut ur en butik vid Arsenalsgatan. handskarna var alldeles nya, han hade just köpt dem i butiken.
Han var helt ung, knappast tjugo år.
Det var en av de sista dagarna i april, en orolig dag med havsblå himmel och stora seglande molnflockar, en nyckfullt leende dag med sol och mulet i hastig växling och med skarpa vindilar österifrån, från skären, från havet. Klockorna i Jakob sjöng och dånade, det var en gammal diktare som begravdes.
De första 100 av de knappt 200 sidorna fortsätter med föga yttre handling mer än restaurangbesök och flanerande , diverse förälskelser och annat socialt minglande. Hans sällskapliga kringglidande i det slutande 1800-talets Stockholm skildras i detalj som ovan – en ovärderlig inblick;
Svagheten är, åtminstone för min smak, att det blir litet monotont och händelsefattigt – Tomas Weber som den unge mannen heter blir väldigt opersonlig. Strax i början får man reda på att han läser medicin, men inte en enda mening beskriver dessa studier! Hans kärleksaffärer tar visserligen, på gott och ont, litet fart mot slutet, men inte på något sensationellt sätt som t.ex. i The Sense of an ending!
Mot slutet
lägger jag plötsligt märke till
ILLUSTRATIONERNA
AV
ADOLF HALLMAN
Följ den spännande fortsättningen!
För min egen del så uppskattade jag Hjalmar Söderberg redan i min ungdom – när jag var ungefär lika gammal som huvudpersonen. Faktum är att vi var ett par stycken på mitt kompani när jag gjorde lumpen som läste Hjalmar Söderberg. Förutom Förvillelser vill jag minnas att det var Den Allvarsamma Leken, Martin Bircks ungdom och Historietter.
Man skall nog vara en ung MAN i ”livsfara” (= militärtjänst”) för att kunna vara i rätt mood för HS! För mig dröjde det ju till änkeståndet…
Jag har inför publikationen av denna blogg kollat upp HS:s produktion: Han skrev bara 4 romaner, utöver de av dig nämnda Doktor Glas som jag ju hade stort utbyte av hösten 2009.
Jag är nog representativ för min generation – när man läser HS ”Karriär” som författare har han ju på 100 år passerat Strindberg i populäritet!