Kategorin Das Lesen, som i det yttersta av dessa dagar har nått antalet 199, startade med ett citat från Herman Hesse:

”Die meisten Menschen verstehen nicht zu lesen, und die meisten wissen nicht recht, warum sie lesen. Die einen sehen das Lesen als einen größtenteils mühsamen, doch unumgänglichen Weg zur Bildung an, und sie werden denn auch mit allem Lesen höchstens gebildet. Die anderen halten die Lektüre für ein leichtes Vergnügen, mit dem man die Zeit totschlägt und wobei es im Grunde einerlei ist, was man lese, wenn es nur nicht langweilt. ”

Ja, Meiner meinung…, är det inte ett antingen eller, utan både ock. De största läsupplevelserna, som ger livet mening, kräver en hel del intellektuell möda. Jag har ju, så här på upploppet försökt strukturera både nytta och nöje, genom att sätta REKORRD.

Under våren   har jag varit ambitiös  och gett mig i kast med det ena  djupsinniga mastodontverket efter det andra, och det går trögt med ANTALET.

När jag så läser om Tingstens och Stolpes bedrifter känner jag mig underlägsen…

som framlagts för ev. konsumtion av sommarbesökare.

MEN

gick först in på Google för att utröna vem

Jonathan Kellerman är.

OCH

Jag bestämde mig för att ägna den åskiga fredagseftermiddagen åt att utröna om den var läsvärd.

NYTT REKORD:

Jag läste 249/306 sidor i ett svep!

Nu utläst: den är spännande. Stilen påminner om Raymond Chandlers,* särskilt de noggranna personbeskrivningarn avseende kläder och kroppsbyggnad. Handlingen är väldigt dysforisk – LA på nittiotalet verkar inte vara någon trevlig plats!

SOM

 t.ex min Morsdagspresent:

FÖLJ den SPÄNNANDE fortsättningen!

*Det blev ju fel -MEN – jag ändrar inte – jag bjuder hellere på litet JK!