Efter mina äventyr i det inre av Södermanland bar det i väg till
HUVUDSTADEN
Det var kallt men soligt längs Norr Mälarstrand
MÅLET
för mig och kära svärdottern Ingrid var
STADSHUSET
Vi hade spanat in en guidad tour kl 12.00
Jag är ju föga bevandrad i Stockholm
MEN
upptäcker att jag är väldigt kulturkompetent
när det gäller Östbergs Stadshus.
Under andra världskrigets påtvingade ”himma-”bundenhet underhöll mig min fader om Ragnar Östbergs skapelse. Jag erfar nu att Stadshuset invigdes 1923, till åminnelse av Gustav Vasas intåg 1523; då var ju min far 24 år gammal, just hemkommen från sin tjänstgöring i Berlin och där han på Unter den Linden också fått sin introduktion till die Kunst (inte bara skrivdito.) Krematoriet i Hälsingborg kom till 1929.
Rådssalens takstol
Vi var många grupper som blev kringvisade
Stadshuset är i hög grad en byggnad ”i tiden”:
I Blå hallen – som redan min fader upplyste mig om varför den inte var blå – var det redan förberett för Handelshögsskolans promovering