Redan i Hälleforsnäs hade vi av expediten på LAGER 157 fått tips om Café Olrog.
Detta visade sig dock vara en nitlott.
(De tog inte ens kort….)
När jag försökte utnyttja deras ”damrum” visade det sig att de inte hade denna service,
utan jag hänvisades till en betaltoalett i en anslutande korridor
OCH DÅ
trillade poletten ner:
Vi befann oss i kommunhuset – där också biblioteket var inrymt
(”cafeet” var säkert ett tidigare personalutrymme)
BÖCKER
tycks vara det enda man förstår sig på i FLEN
De bränner inte UPP gamla böcker som i Backe
Jag ville förbarma mig:
Bland cirka hundra tog jag den bok som såg mest spännande ut
Vid hemkomsten googlade jag på denne för mig okände författare.
Det visade sig att David Storey 1976 fått Bookerpriset för just denna roman!
Vad synd att den inte är på engelska, hann jag tänka innan jag ffg slog upp boken
OCH
Den ÄR på engelska
Där har den stått i 37 år på Flens bibliotek och väntat på mig!
”Där har den stått i 37 år på Flens bibliotek och väntat på mig!”
Hihi! Det tyckte jag var roligt!
SÄLLSAMT är ordet!
Jag lånade en gång en bok av nobelpristagaren Tagore på Trängslets regementsbibliotek i nordvästra Dalarna, när vi var där på vinterövning i Lumpen. Sedan råkade jag glömma den i min väska när vi åkte hem. Väl hemma funderade jag på hur jag skulle kunna återlämna den på något sätt, men då såg jag att på 30 år hade den inte varit utlånad en enda gång innan jag förbarmade mig över den.
Så jag behöll den. Den boken hade uppenbarligen stått och väntat på mig i 30 år.
Har du läst boken?