När jag kring 2005 upptäckte Alexander McCall Smith´s böcker om  ”The no 1 Ladies Detective Agency”  inköpte jag en presentförpackning  (som blev en julklapp…)  med de tre första.

Tears of the giraffe

NU

har jag slutligen avverkat den tredje.

”The Miss Marple of Botswana” har tydligen New York Times Book Review kallat henne, Mma Ramotswe. Denna bok är litet ”stillsam” så till vida att det inte händer något sensationellt. Det hindrar inte att det finns bekymmer.  Den tilltänkte maken, Mr J.L,B. Matekoni, ägare till Tlokweng Road Speedy Motors ligger mest hemma och bryr sig ej alls om firman där de två sorglösa lärlingarna är helt utan  stöd och ledning. Detta upptäcker Mma Ramotswe just som hon är i färd medatt, inför bröllopet, omorganisera deras tillvaro, ta till vara deras fastigheter och affärsverksamheter på ett mera rationellt och ekonomiskt sätt.

Sekreteraren Mma Makutsi blev ju i bok nr 2 utsedd till ”assistant detective”. Nu blir hon dessutom utsedd till ”assisten manager” för att sköta bilfirmans ”paperwork”.

Hon sätter igång, samtidigt som Mma Ramotswe, genom studium i en biblioteksbok diagnostiserar  Mr J.L,B. Matekonis tillstånd som en depression.

Mma Makutsi tar driftigt hand om inte bara bokföringen utan  ruskar också liv i lärlingarna – bilverkstaden lever upp –  Mma Ramotswe får en uppgift av en av toppolitikerna i staden som gör att hon måste lämna staden någon vecka. Då kommer det in ytterligare en client som vill ha skyndsam hjälp som  the assistent manager Mma Makutsi får ta hand om själv – att utröna den moraliska halten hos deltagarna i årets skönhetstävling Miss Glamourous Botswana….

Stilla och försynt löser de två damerna sina uppgifter – samtidigt som vi får en initierad inblick i Botswanas klimat och sedvänjor.

Den röda tråden i boken får mig att tänka på Stefan Einhorns ” Konsten att vara snäll”, dvs hur Damerna genom att få föremålen för sina utredningar att ändra inställning, öka tilliten – löser  ”problemet”

Denna bok var nr 6/2013!