Jag hade förberett mig minutiöst – jag började med att vara elev i Anna Skousgaards dansskola!
Det är jag längst till höger på bilden.
Vi lämnade det nyförälskade paret i december 1954, då de måste skiljas för att var på sitt håll fira jul med sin familjer. När vårterminen startade januari 1955 var jag först på plats, den gamle (ännu unge) skulle ju ta sig ända från Barcelona!
MEN
Äntligen kunde jag gå ned till stationen och ta emot honom. Han bodde inackorderad i sista huset på Vegagatan som då var i utkanten av Lund, jag hade just fått ett rum på Studentskegården centralt. Jag gick fjärde terminen vilket innebar att jag läste Fysiologi i en nybyggd institution i trakten av det gamla vattentornet. Per skulle börja läsa medicinsk kemi.
Vi hade ju bråda dagar – studierna krävde ju både tid och ansträngning och Pelle (som han kallades i kamratkretsen) var ju fortfarande i träning som simmare.
Poseidons lag som i början på 50-talet ”sopade bassängen” gentemot stockholmslagen och blev svenska mästare i alla typer av lagkapp i flera år.
Jan Andsberg till vänster bodde också inackorderad hos deras lagledare. Det föll sig naturligt att vi också tillbringade fritiden tillsammans.
När lördagen kom blev jag inviterad till Grand Hotell på supé med dans. Det var Ronnie Hartleys orkester som spelade vecka efter vecka. Och som vi dansade. Vi blev stamgäster och orkestern spelade våra favoriter på begäran, vi stannade till de släckte ner för natten…
Den gamle betalade för oss båda trots mina protester.
Allt efter som veckorna gick blev vi ju mer och mer övertygade om att vi skulle leva livet tillsammans.
den gamle krävde dock skriftligt
MEN
Fram i april visade det sig att den gamle var PANK!
Han hade satsat hela studielånet på sus och dus med Ronnie Hartley….
MEN
Fram i april visade det sig att den gamle var PANK!
Han hade satsat hela studielånet på sus och dus med Ronnie Hartley….
Så jag fick försörja honom resten av terminen
Det gjorde jag gärna!
Dessa är mina favoritinlägg … 🙂
Var Du inte misstänksam då han var så ekonomiskt oansvarig?
Jag läser just Arthur Rubinsteins memoarer del I:Mina unga år. Han var betydligt värre – spelade dessutom poker….
Förresten: Hans investering lönade ju sig på sikt för oss båda!
Pingback: Lundabesök | Vikeningarna funderar