Sommaren verkar definitivt på upphällningen – de sista dagarna har det blåst och regnat.
Därför var det trevligt att jag blivit inspirerad av min änkegranne Märta Braun att bli abonnent på lilla torsdagsserien.
Jag infann mig i god tid. Röda lampan lyste – ja till och med två!
Min mamma och faster Stina hade på 40 och 50 -talet ett abonnemang. När en av dem var förhindrade hände det att jag fick rycka in. Det blev också en hel del konsertbesök när vår son Gustav var violinelev på 70-talet. Men när vi sedan började med orienteringen har all överbliven kraft efter barnuppfostran och yrkesarbete ägnats den verksamheten!
Det var härligt att återuppta denna vana! Jämfört med tidigare var det festligt med fullsatt salong och moderna grepp på uppförandet. Bland annat fick vi en livfull och 20 minuter lång introduktion av chefsdirigenten Andrew Manze till Berlioz Symphonie fantastique som sedan framfördes med entusiastisk bravur.
Själv ska jag plocka fram mina Sibeliussymfonier – det är min höstouvertyr.
Vilken bra idé! Fritid ska ägnas åt bra kultur i största möjliga mån. Med abonnemang lockas man dessutom att besöka sådant man i vanliga fall inte skulle gå på. Vas står på programmet för hösten?
Ulla och jag har det klassiska abonnemanget som också går på torsdagar. Kanske sammanfaller tillfällena någon gång. Hoppas det.
Det hela låter fantastiskt trevligt!
Kanske kan vi gå på någon konsert när jag kommer och hälsar på med barnen!
/Gustav
Jag blev – efter hemkomst från strapatserna i Vargadalen, så paff över att jag plötsligt hade 4 (fyra) kommentarer att jag inte blivit färdig att svara förrän nu!
djefla mannen: Ett gemensamt höstprojekt!
Stina:Näst gång, i oktober blir det bl.a. Griegs pianokonsert
Bosse: Jag har konstaterat att de ALDRIG sammanfaller. Det finns tydligen TRE torsdagsabonnemang där Lilla, som jag har, och STORA har en del gemensamma.
Gustav: Vi får ta fram almanackorna…
När jag var i tonåren gick jag och pappa på konsert mest varje vecka inne i staden.
Det kostade inte många kronor.
När jag sen flyttade iväg till universitetet så visade det sig att konserter kostade jättemycket, så det slutade jag med.
Så småningom blev jag tillsammans med (rent av gift med!) en filmtokig man som körde projektor och behövde en hjälp i biljettluckan. Så då blev det bio tills vi blev föräldrar.