Tid: En sommarmåndag 1944
Plats: Folkparken i Helsingborg

Det är ju fortfarande krig, men de flesta papporna är inte längre inkallade. Inte min i alla fall.
Att åka på semester hade ännu inte ”slagit igenom”. Men ett folknöje var barnmatiné på Folkparken i Helsingborg.

Det började framåt eftermiddagen. Först var det lekar, man sprang i kapp i säck, med potatis i sked mm. Alla barn fick vara med, heaten var åldersindelade;

Jag cyklade från Persgatan till pappas affär. Sedan måste han ha stängt affären före sex, vi begav oss i varje fall upp till vad som numera kallas Siöcronaparken.

Sedan var det tombola, chokladhjul och prickskjutning.
De hade ett minizoo med getter, kalvar och lamm som man fick mata.

Sedan var det uppträde klockan 18.00.
I god tid samlades man framför scenen där det fanns sittplatser.

Denna måndag var det en tant som skulle sjunga. Men hon blev försenad. Otåligheten bland publiken , med låg genomsnittsålder – inte alla hade förälder med sig- var stor, busvisslingar och papperslappar ven genom luften

Sångerskan var visserligen försenad men hennes ackompanjatör var på plats!

Efter vad som kan ha varit en halvtimmes väntan, kommer konferenciern fram och meddelar att ackompanjatören lovat underhålla oss i avvaktan på solisten!

Fram träder, en vad jag nu räknat ut 22-årig, Povel Ramel och river av Johanssons boogie-woogievals!

Succé pyramidale! Jublet visste inga gränser – han fick ta den om igen.
– jag minns hans förlägna bockande när han tackade för uppskattningen…

I samband med Knäpp upp – succén blev han sedan intervjuad i radio och tillfrågad om sin debut på scen berättade han att det var, ja just det – på Folkparken i Helsingborg