Jag fortsätter min genomgång av efterlämnad litteratur:
Jag minns bestämt att jag i ca 12-årsåldern inte bara läste De tre musketörerna (utg. 1844), utan även Myladys son (utg 1845) och Vicomte de Bragelonne.(1849) Som jag ju tidigare framhållit fanns det, före Astrid Lindgrens Pippi Långstrump, inte mycket ”barnlitteratur” – Dumas verk riktar sig ju ursprungligen till vuxna!
Ovan avbildade volymer har överförts till ”sopetunnan”!
De tre musketörerna är en av mina favoriter.
Det slog mig att de fyra huvudpersonerna har varsitt av de fyra temperamenten i sig. D’Artagnan – koleriker, Atos – melankoliker, Portos – flegmatiker och Aramis – sagnviniker. Jag undrar om det är nån anna. Som gjort samma reflexion?
Inte jag
MEN
det är ju troligt att Dumas tänkte just så! Athos, som det stavades i min gamla bok…,var min favorit.