Läste om det senaste botemedlet mot vår stressiga tid. Man kan köpa böcker och inspelade band för att hela sig.
Senast vi gick längs stranden mindes jag plötsligt:
När jag var som mest i selen behövde jag bara gå ner till stranden, sätta mig med en bok, gärna poesi, bland klitterna och lyssna till vattnets kluckande….

….så var jag som pånyttfödd!

Jag brukar ju skriva HAIKUS – men situationen passade bättre för ett DISTIKON – mitt första!
Kvaliteten står sig nog icke för en kunnig, kritisk granskare – all vår början bliver svår.

MEN
I arla morgonstunden infann sig en haiku därtill:

Rullande vågor
sakta närmar sig stranden.
Hugsvalar själen

Kinesiska tecknet för poesi