Påverkad av läsningen av  Stolpe nappar jag åt mig en sparad, oläst, SvD – understreckare från 2007. Det är Knut Ahnlund (1923-2012) som recencerat en utgivning av diverse brev från och till Pär Lagerkvist.

”Under den kompakta bullermatta som dagens trender lagt över vår tillvaro hörs då och då signaler från ett landskap som för inte så lång tid sedan var fyllt av klara röster. Jag tänker på de riken av ord och tankar som för varje år blir alltmer okända för unga som växer in till vuxenhet och delade erfarenheter. Och på de mänskor som byggde dessa riken. Snart finns de bara som aktörer i en underjordisk motståndsrörelse, bortsmusslad i demokratins namn, hemlös i en navelbeskådande kultur fixerad kring sig själv och sitt eget nu, och försjunken i dyrkan av sina fetischer: mat, vin, kroppskult, kläder, ålder, sexvarianter, bantning och avgudade kändisar.

Från denna försvunna värld kommer en hälsning från Pär Lagerkvist, en samling brev från och till honom. Den får mig att läsa hans verk på nytt. Några böcker av ­honom saknar jag. Jag prövar i den lokala bokaffären. Man har där ingenting av honom. Inte heller i den Akademibokhandeln lite längre bort. På ett tredje ställe känner man inte hans namn. Men där finns en mataffär där kvällspressens två drakar står skyltvakter som inkastare. Instinktivt oroad av skrämseln från stora rubriker går jag närmare löpsedlarna. Den ena av dem lovar att det går att få större bröst på en kvart, utan operation, den andra förkunnar att Skrällsonja fått en nervkollaps. Jag handlar och i betalkön hör jag att folk diskuterar frågan om detta sammanbrott. Somliga håller på att det verkligen ägt rum, andra menar att det varit fingerat eller obefintligt. Intresset är livligt.—-”