Avsnitt 7 ss 277-309 läste jag mellan 7-16 januari.
Jag inledde recensionen med:
Jag startade på denna bok i början på augusti
NÄR
jag fått mina nya glasögon!
Sedan tog sällskapslivet och vårstädandet vid, för att inte tala om att TV, i vintermörkret, – satte igång att visa åtskilliga toppenprogram, filmer och serier – jag satt uppe till sena natten. För att läsa denna bok måste man vara utvilad och alert – vilket således fram till och med mitt operabesök inte varit fallet!
MEN
NU
har jag således avverkat ss 309-421.
Även om läsandet blir effektivare när jag har insett vilken encyklopedi boken är , blir återgivningen av detsamma svårare och svårare.
DVS ju mer man försöker klargöra VAD man egentligen tagit del av hittar man mer och mer intressant på nätet:
Ex:
A contemporary commercial failure and out of print at the time of the author’s death in 1891, its reputation rose during the twentieth century. D.H. Lawrence called it ”the greatest book of the sea ever written.] Jorge Luis Borges praised the style: ”Unforgettable phrases abound.” Today it is considered one of the Great American Novels and a leading work of American Romanticism.
INLEDNINGENs berömmelse missade jag:
The opening line, ”Call me Ishmael,” is one of the most recognizable opening lines in Western literature. Ishmael then narrates the voyage of the whaleship Pequod, commanded by Captain Ahab. Ahab has one purpose: revenge on Moby Dick, a ferocious, enigmatic white whale which on a previous voyage destroyed Ahab’s ship and severed his leg at the knee. The detailed and realistic descriptions of whale hunting and the process of extracting whale oil, as well as life aboard ship among a culturally diverse crew, are mixed with exploration of class and social status, good and evil, and the existence of God. Melville uses a wide range of styles and literary devices ranging from lists and catalogs to Shakespearean stage directions, soliloquies, and asides.
Först i förra avsnittet, efter att ha läst mer än halva boken möter man beskrivningen om” The detailed and realistic descriptions of whale hunting and the process of extracting whale oil,…”
The Pequod
Fartyget, The Pequod, startade ju från Nantucket, som ligger i Massachusset. Det gjorde i princip en världsomsegling som varade i tre år. Först när man passerat Goda Hoppsudden, blir det dags för nedläggande av den första valen.(sid 277/536)
Även om det fortfarande finns diskuterande avsnitt som t.ex.
Chapter 90 ” Heads or Tails” som inleds
” De balena vero sufficit, si rex habeat, et regina caudam”
Latin from the books of Laws in England, wich taken along with context, means that of all whale captured by anybody on the cost of that land, the King, as Honorary Grand Harpooner, must have the head and the Queen be respectfully presented the tail,
SÅ
handlar ss 309-420 mycket om valfångst, och framför allt, med de primitiva verktyg man hade 1850, hur valkroppen tas om hand för att ta till vara dess kommersiella värde!
När jag återkommer med avsnitt 9 har jag förhoppningsvis läst ut denna märkliga, fantastiska bok
Jag har bara sett en av filmerna som gjorts av denna roman. Vad som förundrar mig är hur de kunde hushålla med alla förnödenheter ute på världshaven i tre år. Det framgick inte av filmen, men det kanske framgår av boken?
Ja! Utan att bläddra i boken kan jag inte redogöra i detalj, men det var ju så att t.o.m dricksvatten förvarades i en jättetank och skulle räcka i 3 år! – kanske att man hade möjlighet att samla in regnvatten och förstärka med, men det regnar ju inte så mycket i dessa farvatten. Sedan gav ju valarna rikligt med kalorier, valoljan var ju närings- och vitaminrik ”fiskleverolja”; Vad jag förstår, jag har ju drygt 100 sidor kvar att läsa, var man inte i land en enda gång. Däremot kunde valfångare som möttes på öppna havet besöka varandra, utbyta post och låna varandra utav bristvaror.