Efter det långa kapitlet om Cetology, återtar Melville berättelsen om hur valfångst går till.
Kapitel 33 handlar om The Specksynder . Vi får reda på att detta är ett namn som härstammar från holländskan, ett namn som betyder ”Fatcutter”. På valfångare bryts den stränga marina hierarkin genom att det finns en grupp MELLAN befäl och manskap, nämligen harpunerarna, vars yrkesskicklighet är helt avgörande för det ekonomiska utfallet av resan!”
”In those days, the captains authority was restricted to navigation and general management of the vessel:while over the whale-hunting department and all its concerns the Specksynder or Chief Harpooneer reigned supreme.”
Så läser vi några sidor om hur detta fungerar på the Pequod, men plötsligt:
Such large virtues lurks in these small things when extreme political superstitions invest in them, that in some royal instances even to idiot imbecility they have imparted potency. But when, as in the case of Nicolas the Czar, the ringed crown of geografical empire encircles an imperial brain; then the plebeijan herds crouch abased before the tremendous centralization. ”
Kapitel 34 The Cabin-Table utreder hur harpunerarnas mellanställning hanteras i det vardagliga livet, t.ex inkvartering och måltider!
Så bläddrar jag lugnt vidare till kapitel 35 The Mast–Head *(masttopp, märstopp) .
*Vid det här laget har jag insett att jag måste slå i lexikon för att kunna förstå de invecklade och märkliga resonemangen så jag kommer hädanefter inom parentes ange resultatet för de ord det gäller.
Här följer en sex sidor lång information om den ständiga utkik i tvåtimmarspass som ingår i besättningens uppgifter, och hur olika individer upplever ensamheten däruppe och framför allt: lyckas att sikta och varna för valförekomst!
SÅ
mot slutet av kapitlet kommer följande reflexion:
And let me in this place movingly admonish (förmana) you, ye shipowners of Nantucket! Beware of enlisting in your vigilant fisheries any lad with lean brow and hollow eye; given to unseasonable meditativeness; and who offers to ship with the Phaedon** instead of Bowditch in his head. beware of such an one, I say: your whales must be seen before they can be killed; and this sunken–eyed young Platonist will tow you ten wakes round the world, and never make you one pint of sperm the richer. Nor are these monitions (varning, förebud) at all unneeded. For nowadays, the whale-fishing furnishes an asylum for many romantic , melancholy, and absentminded young men, disgusted with the carking (tyngande) cares of earth, and seeking sentiment in tar and blubber (tran, valspäck). Child Harold not unfrequently perches himself upon the mast-head of some luckless disappointed whaleship, and in moody phrase ejaculates:–
”Roll on thou deep and dark blue ocean, roll! Ten thousand blubberhunters sweep over thee in vain.”
vilket visar sig vara Stanza 179 ur Canto IV i Byrons epos Childe Harold´s Pilgrimage…
** Phaedon (German: Phädon oder über die Unsterblichkeit der Seele), published in 1767, is one of the most famous books by the Jewish Enlightenment philosopher Moses Mendelssohn. A defense of immortality, it won him fame. Mendelssohn argued that the soul must be indestructible because it is a simple substance. Immanuel Kant criticized Mendelssohn’s argument in the Critique of Pure Reason
Jag har nu insett, inte bara att jag måste sakta ner läshastigheten,
UTAN
för att verkligen tillgodogöra mig detta mästerverk till fullo,
det får bli ett troligen årslångt projekt..
MEN
Det är lika njutbart som att lyssna på Kaufmann!