kommenterade jag när jag presenterade min aktuella bok:
Nu, efter 198/350 sidor RÄCKER INTE det!
Den framkallar en stark känsla av ljuvlig nostalgi!
T.ex.: Kapitlet heter EDITH PIAF.
Boxaren Marcel Cerdan, som nyligen blivit ny världsmästare var Edith Piafs fästman.
”Det var den största kärleksnatten och det vackraste mötet mellan de två fattigbarnen som nått toppen av världen och som båda stod högt över allt som kunde hända dem”
÷
”Med storstil skriker raderna ut: MARCEL CERDANS PLAN FÖRSVUNNET,
KATASTROF PÅ AZORERNA: ALLA 48 PASSAGERARNA OMBORD PÅ PLANET Paris-New York OMKOMNA.
Med ännu större bokstäver skrev tidningarna namnet MARCEL CERDAN”
÷
Många gråa dagar skulle följa. Edith Piaf hade många år kvar att leva, hon skulle bli större och större och det var med en sorts ömhet vi följde henne. Hon blev viktig, och det som hände henne var viktigt.
Jag läser vidare…