Ända sedan Istanbulresan oktober 2010 har jag haft så mycket spännande upplevelser, att de mera stillsamma dagarna blivit dåligt redovisade.
När jag nu går igenom min ”UTKASTkorg” hittar jag t.ex denna höstdikt från 20101030:
och känner de våta klädernas lukt.
Vi går i en skog genom blåbärsriset
under nakna grenar som dryper av fukt.
Harry Martinson talar i dunklet därinne
med sin tankfulla röst från vår ungdoms år:
”Finge folk välja väder efter sitt sinne
så bleve det aldrig vår.”
(Tidernas framfart, 1988)
PS Det gör inget att det gått ett år – vädret är detsamma…)