De är fortfarande i min ägo, tummade och slitna
I min barndom fanns ju inte internet. Först efter andra världskriget 1946 började barnbibliotek dyka upp – på vuxenbibliotek var barn inte välkomna annat än i målsmans sällskap. Radioprogram för barn inskränkte sig till Barnens brevlåda.
MEN
I mitt föräldrahem fanns Nordisk Familjebok, ett uppslagsverk från A till Öändan i 20 band, med tre Supplement, inalles 23 (tredje upplagan). Band 1 A till Arcimboldus har utgivningsår 1923 – det sista SUPPLEMENT Luleå stift – Övralid utgivningsår 1937.
Vi trettiotalister fick ju en välmenande, censurerad, troskyldig uppfostran. Efter en del ”klavertramp”, lärde man sig vad som var comme il faut att fråga om…. Jag var ett fogligt barn som inte insisterade
MEN
gick för den skull inte ”på” den något tillrättalagda verklighetsförmedlingen…
DÄRFÖR
blev det en stor ”upptäckt”: Alla dessa band med världens vetande uppdaterat till 1937.
Det gäller emellertid, liksom med internet, att bevara sin skepsis. Medan artikeln om Albert Einstein från 1927 verkar någorlunda ”modern”:
SÅ
är ju artikeln i Band 9 Gullberg-Hopliter från 1928 om Adolf Hitler föga tillförlitlig.
=
=
H:s inflytande har sedan dess varit obetydligt…