På årets första skälvande dag skrev jag:
JUST NU
JUST NU
är det emellertid isläggningen i Öresund som tilldrar sig mest intresse:
20101230
Jag fattade ett beslut att följa utvecklingen dag för dag:
Nyårsafton 20101231
När jag så gick ner efter Nyårskonserten från Wien stod jag inför en rejäl överraskning:
Redan på avstånd undrade jag vad som hade hänt?
Elefantfötterna var överhuvudtaget ej synliga. En massiv vall av is och snö skilde oss från havet!
Det blåste västlig kuling under nyårsnatten
Det blåste västlig kuling under nyårsnatten
Så här på Nyårsdagens eftermiddag var det många som i det härliga vädret hade sökt sig ner till stranden. Alla förundrade sig. Så även jag, som började prata med en intillstående man. Jag förstod på hans blick att han ej förstod svenska.
Det visade sig att han talade engelska. Han arbetar med IT för Eriksson, och bor nu i Viken från tidigare Kanada. Han var ursprungligen från Rumänien. Han frågade mig – efter att jag berättat om mitt projekt och 75-åriga förhållande till Öresund – om jag varit med om något liknande.
DÅ
mindes jag:
Troligen 1941/42, Stalingradvintern, hade min pappa Calle med 8 mm- film återgett vad han där kallade Isberg i Öresund, och där jag, 6-årig, klättrar omkring på liknande ishögar nere vid Norra kallbadhuset. Så jag har varit MED om det – men MINNS det ju personligen ej.
Följ den spännande fortsättningen!