Sommaren 2007 diskuterade jag Vadan och Varthän när det gällde mitt läsande.
Senaste lägesrapporten var den 14 januari d.å.
Skam till sägandes har jag än så länge bara bläddrat i Europas ungtid – och nu när jag avverkat Lapidus ´Snabba Cash är jag fortfarande inte upplagd.
På grund av den stundande Olympiaden i Kina tar jag i stället tillfället i akt att gripa mig an en bok som legat på ”nattduksbordet” en femtan år:
Boken är utgiven 1989. Cecilia Lindqvist fick Augustpriset för densamma samma år.
Jag bör ha inköpt den något av de första åren på Nittiotalet.
Nu eller aldrig!
Mitt ”nattduksbord”På grund av mängden böcker som jag vill läsa ”inom kort” har jag nödsakats utrusta mig med en hel hylla. Observera även högen med alla olösta,olästa SvD som stjäl tid från
The Real Das Lesen!
Författarinnan besökte Akademiska Föreningen när boken var aktuell. Något mankemang fick henne att ilskna till, och hon öste orättvist ovett över oss funktionärer. Sedan dess har jag låtit bli att läsa hennes bok I PROTEST!
Men Claudio Magris, han var trevlig han.