Läståget tuffar på. Vid den första rapporten hade jag kommit till sid 86 – nu sid 177/326.
Vi lämnade redogörelsen i samband med erövrandet av Jerusalem 1099.
Under den period som korstågen varade upptäckte man gång på gång att det gick mycket väl att ERÖVRA Jerusalem och delar av det Heliga landet – men att behärska det militärt i ”fredstid” var en helt annan sak.
Man kom ganska snart på att man måste ha en sorts yrkesarmé för att skydda fram allt fredliga pilgrimer från muslimernas försök att återta territoriet. Det uppstod också ganska snart motsättningar mellan de olika maktgrupperingarna bland stormännen i Outremer som området döptes till i Europa.
En grupp riddare som kämpat under det första korståget åkte därför hem till Europa. De ville grunda en munkorden där medlemmarna samtidigt var soldater och som skulle skydda Salomons Templet och pilgrimerna i Jerusalem. De hade alla anknytning till Burgund och benediktinerklostret i Cluny.
De fick stöd framför allt från Citeaux och Bernard av Clairveaux
Tempelherreorden var en medeltida orden som grundades av Hugo av Payens, Gottfrid av Saint-Omer och sju andra riddare 1119 för att skydda pilgrimer mot överfall då de färdades till Jerusalem under korstågen, och för att värna Korsfararstaterna.
1128 bekräftades orden av påven.
Från början var det ju meningen att Tempelriddarna skulle vara fattiga och leva som munkar.
Bernhard var behjälplig genom att skriva Tempelriddarnas ordensregler – där ju fattigdom och kyskhet ingick.
Dock hade Bernhards nit och karismatiska personlighet den följden att fler och fler anslöt sig – och även att donationerna till orden gjorde den välbeställd. De etablerade sig i England och Portugal i nära anslutning till den världsliga makten.
I stort sett alla kända furstar i VästEuropa deltog i något korståg:
Henrik Lejonet i Sachsen, tyske kejsaren Konrad III, Albert Björnen Markgreve av Brandenburg och Fredrik Barbarossa för att nämna några.
Fredrik Barbarossas öde, han drunknadeden 10 juni 1190 då han, som deltagare i det tredje korståget försökte simma över floden Salef i nuvarande Turkiet, har jag tidigare stiftat bekantskap med i Umberto Ecos bok Bardolino
Ludvig VII, som blev kung avf Frankrike redan vid 17 års ålder och var gift med Eleonora av Akvitanien, som ärvt sin fars, Hertig Wilhelm av Akvitaniens rikedomar , blev 1145 uppmanad av påven Eugen III att komma Outremer till undsättning efter Edessas fall.
Ludvig lyckades inte övertala sina vasaller, men fick hjälp av Bernard :
I sin påskpredikan 1146 i Pilmgrimskyrkan i Vézelay bad Bernhard av Clairvaux för ett andra korståg, framför kung Ludvig VII och hela hans hov. Tillströmingen av åhörare var så stor att man inte fick rum inne i kyrkan.
Nåväl, Ludvig med sin Elisabet åkte till det Heliga landet.Där bar det sig inte bättre än att Eleonora började flirta med sin värd Raymond av Poitier.
Beautiful, intelligent, vivacious, highspirited and around twentifive years old, she found that her feelings for her petulant and indecisive young husband had not been approved by the terrible journey across Anatolia.
Vid hemkomsten från det misslyckade korståget (det andra) , ser hon till att få äktenskapet ogiltigförklarat, gifter om sig med Henrik II Plantagenet, kung av England, föder åtta barn med honom (hade två med Ludvig) varav två blir kungar: Rikard Lejonhjärta och Johan utan land.
Och då har jag inte alls återgett berättelserna om Saladin och Rikard Lejonhjärta…
Nästa läsprojekt: Tyska orden — som bland annat ockuperade Gotland 1398–1408.
Tyska orden finns omnämnd i The Templars sid 168-9
In Palestine, what remained of the Barbarossa army was joined by contingents that had come by the sea under Louis of Thuringia and Leopold of Austria. To cater for their sick and wounded, a group of crusaders from Lübeck and Bremen founded a hospital under the patronage of St Mary of the Germans in Jerusalem, which, like the Hospital of St John, formed an order of knights that adopted the Templar rule, took the same white habit as the Templars but marked it with a cross that was black rather than red.In 1196 this foundation was approved by pope Celestine III as the Order of Teutonic Knights.