Vi flyttade in i vårt hus i Viken den tredje juli 1971.
Då fanns det inte mycket växtlighet.
På den tiden fanns inte heller det stora utbud av utplanteringsväxter som idag – framför allt inte så sent på säsongen.
Det enda jag lyckades införskaffa var tre pelargonier 
Och på den vägen är det….
Jag har roat mig med att inte köpa fler pelargonier – vinterförvarar dem ömt och förmerar dem varje år genom att ta sticklingar.
En fördel är ju att de alla är släkt och SAMMA färg!
Sedan jag blev pensionär och noga kan följa den rätta dagen för att ta in dem undan nattfrost, blir de lätt för många…
Hittills har intresset från de yngre varit svalt – men nu börjar det ju bli modernt med pelargonier igen!
Billigt har det ju också varit…
(Håll I Pengarna = HIP)
Min mor tyckte mycket om pelagonier och hade många i mitt barndomshem. Hon tog gärna skott på någon pelagonia som hon tyckte var vacker och satte i en kaffekopp så att den slog rot och så att hon senare kunde sätta den i en kruka.
Precis så gör jag!
Numera har jag pelargoner på en inglasad balkong, i brist på trädgård, och klarar av att övervintra dem där också. Jag har några olika sorter bland annat mårbackapelargon och jag förökar dem också genom skott i vattenglas. I mars klippte jag ned dem och nu håller jag på att plantera om dem. har klaat av två tredjedelar ungefär. Nytt är att jag i förfjol började samla på frön från ”storknäbbarna” och i fjol sådde jag dem och lyckades få fram fem plantor. De blommade inte i fjol, men har klarat övervintringen så det är lite spännande att se om det blir blommor i år och i så fall hurdana. Även i år tänkte jag fröså fjolårets insamlade pelargonfrön — och i fjol polinerade jag själv via en pensel och kanske lyckades jag blanda till något eget utifrån de oilka sorter jag har.
Ja, visst!
Odlandets glädje är förvisso en SANN glädje – lycka till.
Jag fick t.ex i fjor en frösådd planta från en veterankopmis – den blev 1 m hög – nu ska jag fröså själv – blogg följer om utfallet!