När jag sist gick ut att vandra..
eller snarare fick min dagliga motion genom att raskt stavgångandes gå ner till Jollen för att posta dagens ranson av tackkort, …. höll jag nästan på att springa omkull denne man.
eller snarare : Han ställde sig på tvärs med den vita käppen framför sig, så jag var tvungen att stanna. Han upplyste mig om att han inte såg något och därför stannade när han hörde någon närma sig.
Ett samtal utspann sig:
Han är 92 år gammal och från Gantofta.
Han förhörde mig om mina kunskaper om Gantofta – eller snarare dess tidigare befolkning.
Jag kunde plötsligt stamma fram att dess mest kände invånare på sin tid var Gustaf Håkansson, allmänt benämnd Stål-farfar.
Mannen jag mött visade sig vara SON till Stålfarfar.
Denne blev 102…
En beröringspunkt var också att han gått i Katslösa skola, samma skola vår äldste son 42 år senare fick sina första lärospån i.
Han var just hemkommen från Miami där han blivit opererad för grön starr.
Man behöver inte åka till Acapulco för att uppleva något…
Minns även detta möte i lilla Viken!
Stålfarfar var på något sätt släkt med min pappas sida. Om han var gift med min farmors syster eller nåt. (Farmor som var från er smålandssocken.)
Pingback: Ättlingar | Vikeningarna funderar