eller
Wenn jemand eine Reise tut kan er ´was erzählen

Nu när jag är änka prövade jag att utnyttja SJ:s service istället för att förorena klimatetet genom en ensam bilresa. Vägen upp till Mälardalen gick enligt plan.

MEN

Jag startade hemresan på Eskilstuna Central och infann mig i god tid före avresa 12.09. Redan på perrongen träffade jag en medresenär som skulle till Linköping på föredrag – hon var lärare i särskolan och skulle förkovra sina kunskaper om barn med neurologiska handikapp.
Vi satt i livligt samspråk på tåget, när jag plötsligt upptäckte att det gått en halvtimme utan att tåget rört sig ur fläcken! Förseningen – som lär ha berott på ett elektroniskt fel – blev så småningom mer än 45 minuter. Det utlovades i högtalarna ett gott omhändertagande i Norrköping för de resenärer som missade sin anslutning.

Väl framme i ”kundservice” fungerade inte kölappsmaskinen…
MEN så småningom kom en funktionär och trollade fram nr 67 när de expedierade nr 42.
Jag släppte före mig en nervös resande som skulle iväg om 8 minuter, men där mobilbokningen hade fallerat.
Det visade sig att jag visserligen kunde få åka med nästa X2000, som startade 15.35 i stället för 13.35

MEN

Någon sittplats fanns inte för mig förrän i Alvesta.
Jag fördrev den resterande tiden, en timme, på en Cafeteria i stationshuset. Väl där blev jag varnad av en olycksbroder (84) från Eskilstunatåget att den rabattbiljett på 50 kr han fått vid ombokningen INTE gällde på detta café.??? Inte hade jag fått någon rabattbiljett…

Nåväl – det visade sig att mannen ifråga var på resa till ett barnbarn i Malmö som skulle fylla 10. Han var änkeman sedan 2 år och tidigare ABB-anställd. Han berättade att det var bekymmer även med tågen på bron på grund av Obamas besök i Köpenhamn.

Så klev jag då ombord på X2000. Det fanns enstaka lediga platser, men varje gång tåget stannade satt jag ju i vägen och fick flytta på mig.
Mellan Mjölby och Nässjö satt jag bredvid en datorförsedd dam som meddelade att jag kunde få återbäring för förseningen och visade tillvägagångssättet. Hon hade tidigare varit anställd inom psykiatrin men jobbade nu på Banverket! Nu fick jag upp kameran och försökte fånga både denna hjälpsamma medresenär och hennes dator – men fick hjälp av en dam på andra sidan gången för att få vidare perspektiv.
Det slutade med att även hon blev konterfejad och jag utdelade bloggadress till båda!
Mellan Alvesta och Hässleholm kunde jag så utnyttja en alldeles EGEN plats. Där blev jag granne till en försynt engelsktalande ung man som uppgav sig komma från Estonia. Vid närmare samspråk visade det sig emellertid att han egentligen var ryss.
Äntligen framme i Hässleholm. Utan försening hade jag redan 17.23 varit framme i Helsingborg.

MEN
Jag hade tur med bussen mellan Knutpunkten och Viken – endast 10 minuters väntan – och kunde 3 timmar försenad äntra mitt lyckligtvis kvarstående och oskadade hus.