född 30 december 1925
Men nu är det åter dags.
Jag ställer de vanliga frågorna till Rune:
När är du född? Var är Du född ?
och hamnar direkt i en utförlig beskrivning av Trå´rullabanan!
Så det är lika bra att vi redovisar det först:
Rune berättar:
I Huskvarna stad låg en större herrgård som hette Rosendala.
Av herrgården finns endast villan kvar som nu är vandrarhem.
Riksettan som nu är motorväg passerade platsen.
Norr om herrgården fanns endast åkermark och intill stranden uppförde Husqvarna Vapenfabriks AB (HVA) ett kruthus som som nu är museum.
Vid museet ligger Kroatorpet som är ett kafé.
Kroatorpet var en statarbostad till Rosendala.
Vid Rosendala gick en brygga ut i Vättern där HVA lastade sitt gods på båt för vidare färd ut i världen. På platsen passerade en smalspårig järnväg med 60 mm spårvidd som gick mellan Jönköpings Östra och till Vireda.
Banan var tänkt att gå till Gripenberg och skulle förbinda stambanan, men pengarna räckte bara till Vireda.
Bygdens son Alf Henriksson skriver om banan:
”Barnen i Rosendala och myt och mysterium
drömde sig stundom till Gripenberg hinsides tid och rum.
Till Amerika gick det att resa, till Brötjemark ävenså,
men det adligt klingande Gripenberg kunde ingen nå!
Dit var det aldrig som Sven Hedin genom öknar och bergskedjor for.
Mot Gissebo frustade ånghästen upp, men världen var likväl stor.
Gripenberg, Sveries största träslott
Tåget hette Gripenbergsbanan men i folkmun Trårullatåget”
Gripenbergsbanan eller Jönköping-Gripenbergs Järnväg (JGJ) var en smalspårig järnväg i Sverige med 600 mm spårvidd, i drift mellan orterna Jönköping och Vireda.
Järnvägen öppnades 1894 och lades ned 1935.
Gripenbergsbanan utgick från Jönköpings Östra station och avståndet till Vireda var 44,1 km. Från Rosendala station i Huskvarna gick ett 1,4 km. långt stickspår till Esplanaden i stadens centrum. Stationsbyggnaden där kallades allmänt ”Gule knut”.
Rune igen:
Här i Rosendala föddes jag den 30 december 1925.
Vi var fem syskon, två flickor och tre pojkar och jag var yngst.
Ett minne från treårsåldern var när jag och min farmor en gång promenerade på den smalspåriga banvallen. Min farmor var näst intill döv. Då kom tåget med full fart bakom oss. Lokföraren tutade i ångvisslan men farmor hörde ej. Jag drog och slet i hennes arm. Farmor trodde jag som vanligt försökte smita ifrån henne varför hon sa´:
”Nä Du Rune, nu sticker du inte ifrån mig!”
Lokföraren och eldaren lyckades få stopp på tåget i sista stund.
Med förenade krafter från de två förpassades vi av spåret under stora protester från farmor.
Mera bilder
Så skoj att se sjön jag lärde mig simma i och bodde vid i över femtio somrar! I bildsviten finns bild på Ingerydsdalen (Ingaryd står det visst), som när trårullabanan upphörde blev till landsväg. Dalen uppstod i samband med avsmältningen vid senaste istiden. Järnvägsstationen i Bunn blev efter nedläggningen posthus. Dit har jag cyklat mången sommaronsdag och hämtat posten till oss och ett tiotal grannar som var väl utspridda längs landsvägen. Alla hade sin bestämda postutdelningsdag fram till 1967 då lantbrevbärare tog över.
agneta: När jag läser Din kommentar hör jag hur det krasar!
Dvs det ljud som uppstod när man i sommartorkan cyklade på grusvägar i, i mitt fall, ”det inre av Kronoberg.”
(Travesti på Harry Martinsson: Här sitter jag och skalar potatis i det inre av Kongo!
Pingback: Ännu en veteranorientering | Vikeningarna funderar