AKT 2
Sedan har det gått 48 år.
Sängarna har hängt med familjen i vått och torrt.
Tre barn har avlats.
Födelsedagsuppvaktningarna har kommit att omfatta även barnbarn.
Spänsten i resårerna har säckat betydligt.
TV-reklamen har ju blivit allt intensivare när det gäller att “byta upp sig” i sänghänseende. Trögheten när det gäller den typen av relativa beslut är dock stor….
Så plötsligt en kväll.
Närmare bestämt den 27 december 2005.
Ja, vi får backa bandet en aning:
Som kan utläsas av denna blogg 19 mars 2006, installerade vi bergvärme efter att vår oljetank blivit underkänd och frånkopplad oktober 2005
Strax efter beslutet kom emellertid besked om skattelättnad om man VÄNTADE till efter 1/1 2006.
Under tiden fick vi lita till elpatron, vedkaminer, och värmemadrass i sängarna kalla kvällar och nätter (se även blogg Bitter kalt 24 januari)
Det var bara det…
På kvällen den 27 december 2005 hade vi satt på värmemadrasserna, medan vi såg en deckare på TV. När vi så gick in i sängkammaren mötte oss stickig rök och det började slå upp lågor ur den ena sängen.
Snabbt upp med fönstret och ut med täcken och lakan och bäddmadrass i trädgården, som gudskelov var snötäckt!
Efter en kort stund stod lågorna 2 m höga.
Resårmadrassen började glöda, vi hällde på den ena hinken vatten efter den andra innan detta fenomen avtog.
Som väl är blir man ju “upplivad” i krissituationer, annars hade vi inte, slagrörda och diskbråcksdrabbade, orkat släpa ut hela sängen nerför trappan och ut i trädgården!
Morgonen efter. I tunnan resterna av sängkläderna.
Den orangea pinnen är stakning för telekabel inför bergvärmeinstallationen…
Efter väl förrättat värv, infann sig tankens kranka blekhet:
Det luktade rök på hela övervåningen, särskilt från heltäckningsmattan under den brinnande sängen.
Vågade vi gå och lägga oss?
Vi ringde till brandkåren och fick tala med en rådgivare.
Han beslöt efter noggrant utfrågande att vi riskfritt kunde intaga sängläge.
Men var?
Vi var ju en säng kort.
Det fick bli gästrummet.
Morgonen därpå kunde vi så flytta en säng därifrån för att återställa tvåsamheten.
Wow — jag har inte förstått att det var två meter höga lågor!
(Jag blir också upplivad av krissituationer: stor, stark och modig. Inatt vrålade jag otrevligheter åt två killar som körde motorgräsklippare på vår busshållplats. Fast särskilt krisigt var det ju inte.)