Igår när jag kom till Apoteket fick jag nr 93 – medan de just hade börjat expediera nr 82.
Men det gjorde inget, jag hamnade i ett trevligt samspråk med denna dam:
Vårt samtal blev så engagerat att vi höll på att missa vår plats i kön!
Vad vi pratade om?
Jo : Årets Nobelpristagare i litteratur, närmare bestämt hans bok Afrikanenen som jag just läst ut.
Det var ju nu inte så svårt, boken omfattar bara 88 smala pocketboksidor inklusive ett flertal fotografier.Först nu när jag skall recensera boken inser jag vilken stor litteratur det är.
J.M.G. liksom smyger sig på. Han inleder med vad han minns när han 8-årig kom till Ogoja i Nigeria, på gränsen till Kamerun. Det var första gången han mötte sin far, som under hela kriget varit läkare där, medan J.M.G. och lillebror bott i Nice med modern hos mormor.

Första delen av boken består av den unge pojkens minnen, av Afrika, dess natur, det fria livet tillsammans med bybarnen utan skola och egentlig tillsyn från de vuxna, kulturkrocken mellan faderns uppfostringsmetoder och mormors!
Sidorna 30-56 är en redogörelse för Faderns liv i Afrika 1928-1952 som han uppfattat bland annat av vad modern och fadern berättar.

Sista delen ss 58-88 är den vuxne Le Clézios analys av föräldrarnas liv tillsammans och hur Afrika och kriget präglade framför allt fadern.

Sid 75:

Det var denne man jag mötte 1948 i slutet av hans afrikanska liv. Jag erkände honom inte, jag förstod honom inte. Han var för olik alla jag kände, en främling, ja, mer än så, nästan en fiende. Han hade ingenting av de män jag träffat i Frankrike i mormor kretsar,´farbröderna´, morfars vänner, sirliga, dekorerade, patriotiska herrar från en svunnen tid, revanschlystna, talträngda familjefäder som kom med gåvor, hade inflytelserika bekanta, prenumererade på Journal des Voyages, läste Barrés och Leon Daudet.

J.M.G. yttrycker sorg över att ha gått miste om att växa upp med fadern, analyserar Afrikas utveckling under efterkrigstiden, beklagar hur det gått så snett.

Sid 87

Något har givits mig, något har tagit ifrån mig. Det som slutligen fattas i min barndom är en far vid vars sida jag hade fått växa upp i hemmets ljuva värme. Jag vet att det är något jag saknar, uan sorg och utan några stärre illusioner.
—
Men jag minns allt jag fick när jag kom till Afrika första gången: en frihet som var så intensiv att den brände och berusade och som jag njöt av så starkt att det gjorde ont

Köp eller låna och läs!