Jag startade ju på på denna bok i början av september. Jag upptäcker en likhet med mig själv: Jag brukar skämta om, inför barn och barnbarn, att jag alltid går tillbaka till ”de gamla grekerna”. Därmed menar jag, att jag har ett behov, när jag berättar för personer ej insatta i tid och rum, av att klargöra ursprung och tidigare händelser för att mottagaren skall tillfullo förstå VARFÖR jag löser en nyuppkommen situation, som jag gör!
Första meningen :
Pappa och mamma träffade varandra någon av somrarna 1886 eller 1887 i den lilla byn Ronehamn på Gotlands sydöstra kust. pappa var då studerande vid Tekniska högskolan eller nyss utexaminerad ingenjör;med kamrater gjorde han en ferie och studieresa. Mamma var dotter till tullinspektören i Ronehamn Johan Bergenstjerna och bodde hemma, yngst av åtta syskon.
÷
Så avverkar han de första 28 åren
(Jag hade först inte upptäckt att detta bara är det första av fyra(4) band!)
DET
är särskilt under de allra tidigaste åren en fördel
Man blir ”Kulturkompetent” = informerad om uppfostringsvanor, levnadssätt och sociala och politiska uppfattningar !
Ex sid 15
Vi hade i regel två jungfrur och ibland till och med ytterligare en barnjungfru. Lönerna var väl omkring tio kronor i månaden, ty jag minns mamma sedan vi år, 1904 flyttat in till Stockholm, talade om en lön på femton kronor som väl kraftigt tilltagen.
Han var sjuklig som barn
väldigt modersbunden;
Modern avled när han var 14 år.
Fram till sidan 294/320 berättar han huvudsakligen om utbildning och karriär. Han läste litet statskunskap dels i Uppsala, dels vid Stockholms högskola. Han gifte sig 1922, fick samma år sitt enda barn ”Kaj”, blev sekreterare i konstitutionsutskottet 1923, disputerade samma år.
÷
Samtidigt, i denna karusell av verksamhet och anställningar har han problem med sömn, sinnesro och sprit… Detta diskuteras i sista kapitlet ”Detta spel är ett ovärdigt spel”
FÖLJ
den spännande fortsättningen !