En underbar läsupplevelse!
Med Zadie Smiths initialt rapsodiska berättarstil tar det en 100 sidor att få grepp om berättelsen
MEN
när man vänder sista bladet har man fått ta del av två anglosaxiska akademiska familjers inbördes ”medelålders-och tonårskriser” på en såväl ”hög” som ”låg” nivå!
÷
Kan ej beskrivas måste läsas!
Detta var årets 19de bok.
Nu har jag åtskilliga halvlästa att ta i tu med:
i första hand
och
och så småningom
Sven Stolpe var en författare jag aldrig läste som ung, men nu när man uppnått mogen ålder kanske det vore något att ge sig på.
JAAA. Jag har just läst halva Krigstid
OCH
Det är en stigande njutning för varje decennium han avverkar och där berättar om sina mellanhavande med ex Olof Molnder, Lars Hansson Ingmar Bergman Frans G Bengtsson och Bertil Malmgren…
När du kommer om en dryg vecka får du ta med dem (I-III)
Dessa är ju de ”allvarliga” – du bör absolut varva med de ”kåserande”-pappas favoriter.
Låt mig berätta
Låt mig berätta mera