Så var det dags för en föreläsning på Hemgården igen.
Kvällens gäst var Björn Ranelid som talade under rubriken:
”Jag skänker dig mina vackraste ord”
Han talade på sitt karakteristiska sätt till synes utan att dra andan i exakt en timme.
Mot slutet även sjöng han en stump.
Man måste var på helspänn för att ta in essensen i ordflödet.
Han är ju väldigt positiv till tillvararons möjligheter och överför glad energi
MEN
uttrycker en något oklädsam belåtenhet över sig själv…
I sin självbild påminner han lite om Pellefant – ”världens vackraste och blåaste elefant”.
Ja
HaHaHa!
Han är trots allt en frisk fläkt. Jag undrar om hans självförhärligande ändå är lite ironiskt och att det ligger lite humor under allting.
Gustav: ”Du har rätt idet!”