Den utkom, som en av de första böckerna i Bonniers Folkbibliotek  1952.

På insidan står:

Denna volym i BFB av Evert Taubes  ”Jag kommer av ett brusand´hav” är en förstaupplaga och alltså ej tidigare publicerad i bokform.

Förlaget var inspirerat av veckotidningen Folket i Bilds stora framgångar med sin bokserie med billighetsböcker. Därav påpekandet att denna pocketbok är en Förstaupplaga!

Troligen har boken, utgiven 1952, följt med den gamle in i vår relation. Jag minns uppståndelsen, Evert var STOR i vår och våra föräldrars generation, när denna självbiografi – som inte liknade någon annan dylik – kom ut

MEN

trots att det var jag som var ”bibliotekare” blev det aldrig av att jag läste den…

FÖRRÄN NU!  

Nu när jag ska återge denna UNDERBARA läsupplevelse  (minst lika bra som att lyssna på Jonas!)  börjar det med att jag  upptäcker var titeln kommer ifrån. Jag har ju ett fantastiskt minne – erinrar mig den intensiva diskussionen för och emot alstret  i kulturlifvet – men INGENSTANS att någon påpekade ursprunget.

När jag Googlar på titeln för att få reda på andra åsikter om innehållet kommer det bara upp berättelser om Strindbergs begravning 1912:

”Men de psalmer som sjöngs hade Strindberg själv valt.

En av dem var Magnus Gabriel de la Gardies psalm  O Jesu, när jag hädan skall  (nr 471 i den dåvarande Wallinska psalmboken).Strindberg ville att man skulle börja med vers 3:

Jag kommer av ett brusand’ hav
På rätta glädjestranden;
Min kropp han lägges ned i grav,
Men Gud upptager anden,
Ur mörker kommer jag till ljus,
Från armod till Guds rika hus,
Från oro till god vila.

 Helt nyligen har man sänt ett program om Taube i ”Klassikern” i SR:

Men ”Jag kommer av ett brusand´hav” är ingen vanlig självbiografi, menar David Anthin, litteraturvetare och Taubekännare.

 Minnandes omdömena 1952, och läsande drygt 60 år senare slår det mig hur MODERN framställningen är. Högsta modet nu är ju att skriva rapsodiskt, blanda tid och rum, berätta minnen som de uppfattades av en fyraåring etc. Genom sin uppväxt på 1890-talet på Vinga har han ju våldsamma minnen från segelfartygens tid, minnen som senare blivit berömda Taubevisor! Likheten med Jonas finner jag i hans emotionella attityd till människor och natur, SAMTIDIGT som det finns en logisk verklighetsuppfattning och djup bildning bakom.

KORT SAGT

En underbar, och LÄTTLÄST bok

De 252 sidorna lästes på 3 dagar!