Dagen efter övernattningen i Tallinn åkte vi ju med den hyrda bilen
till vår ”bas” i Narvatrakten
Vi hade således ännu inte insett hur avskuret denna del av Estland hade varit från befolkningen så sent som 1990, denna imponerande vy av det forna godset såg vi alls inte från vår lilla byväg, bara en massa ankor och hundar och en lagård.
Vi måste fråga en person där om vi kommit rätt, och blev så småningom anvisade en angränsande byggnad, dit vi inte kunde köra med bilen.
Där blev vi väl omhändertagna av två Tallinnstudenter, som sommarjobbade på ”hotellet”.
Receptionisten var finska och studerade piano på musikkonservatoriet i Tallinn,
”direktören” studerade statsvetenskap …
De talade utmärkt engelska.
Väggarna i hallen var försedda med bilder på den adelssläkt
Hon som spelar piano talade också svenska, fast hon var lite blyg. Så är det ju ofta med finnarna – de förstår det mesta man säger men ger sig inte tillkänna med sina språkkunskaper eftersom de tycker det är jobbigt att prata svenska.