ELLER
Les extrèmes se touchent!
Jag har nu, vecka 8, läst två böcker:
Maigret et sa mort
Som omnämnts har jag startat på ett rearrangemang av mitt bibliotek ,
då ju diverse gamla trasiga pocketböcker från 50-60-talet uppenbarar sig.
SAMTIDIGT
Jag gick från ungdomslitteraturen och veckotidningsnovellerna över till masskonsumtion av Trenter, Maria Lang , Christie och Sayers
OCH
Kommissarie Maigret.
Jag läser på Google att
Georges Simenon
mellan 1930-1972 gav ut 75 romaner med M.
Maigret et son mort
är utgiven 1948 och är översatt till svenska 1953 (året då jag tog studenten) av Gunnel Vallquist
Jag blir INTE besviken!
Kommissarie Maigrets Paris : Om Paris i Georges Simenons romaner
av Anita Limare Hjelte kom ut 2014
”Den berömde kommissarie Maigret, en polis fjärran från dagens fysiskt utlevande kollegor. Maigret var psykologins mästare, problemlösaren mer intresserad av människan i mördaren, bedragaren eller tjuven än i brottslingen. Han föredrog bussen framför bilen, taxin framför piketen. Hans vapen var ordet, lyssnandet, intuitionen. Maigrets miljö utgjordes av Paris dimmiga kajer, förfallna industrikvarter, barer och vindoftande hak i lindrig belysning, bistroer med stampublik, nattklubbar med gäster som uppskattade natten mer än dagen. Hans värld genom ett oändligt antal böcker var de centrala delarna av Paris. Där puffade han på sin pipa, tog promenader med sin kloka hustru, svepte ett otal glas* vitt eller rött vin, spisade genuin husmanskost, piggade upp sig med ett eller annat glas calvados eller några stop öl. Denne franske polis stod mer på den svages sida än på den starkes, han kallsvettades av obehag inför egenkära aristokrater, snorkiga åklagare och domare, liksom inför förslagna och bestickliga advokater. Han rörde sig hemvant i missbrukarnas och de prostituerades värld. Han skuggade små och stora bedragare. Han kände staden som sin egen ficka.”
Det blev sedermera tradition att jag vid Parisresor tog med mig en Maigret på franska, som jag medelst lexikon under vistelsen i Paris lätt läste. De är de enda böcker jag lyckats läsa från pärm till pärm på Voltaires språk!
* En anekdot från Parisbesöktet 1974:
Under slutet av 60-talet in på 70-talet hade Maigret varit väldigt begiven på Calvados. För att fira att vi för första gången sedan 1955 var UTAN BARN i Paris ,inköpte den gamle en flaska! Det var ju inget som var lättåtkomligt på Systemet på den tiden.
Det var bara det att när han tog den första klunken tyckte han inte det var särskilt drickbart…
MEN
Det tyckte jag!
Under middagsvilan på hotellrummet, då den gamle sov,
låg jag och läste Maigret på franska, samtidigt som jag sippade på min Calvados!
Man har inte roligare än man gör sig…
÷
Så mycket annorlunda är det ju att läsa om Churchill på Ipad
Det gemensamma är att läsningen av båda går som en dans.
Jag har hunnit till sid 335/507 av Churchill del II
Det är den 8 maj 1945!
Följ den spännande fortsättningen!
Och Gunnel Vallquist hamnade i Svenska Akademien 1982.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnel_Vallquist
Inte illa för en översättare av pocketdeckare.
😉
Jag säger bara Kerstin Ekman!
1959 – 30 meter mord (detektivroman)
1960 – Han rör på sig (detektivroman)
1960 – Kalla famnen (detektivroman)
1960 – Tärningen är kastad (filmmanus)
1961 – De tre små mästarna (detektivroman)
1962 – Den brinnande ugnen (detektivroman)”
Ledamot sedan 1978
Calvados är en mycket speciell dryck. Den är inte särskilt insmickrande, men väldigt lagom att smutta lite på när man läser böcker. Jag lärde mig att uppskatta det under en semester i bretagne, då jag brukade sitta och läsa på sena eftermiddagar tillsammans med en calvados.