Mitt första möte med denne man skedde via Walter Scotts roman Ivanhoe som jag med glödande kinder läste i 13-14-årsåldern.
Jag hade en synnerligen ambitiös historielärarinna i realskolan. Hennes undervisning koncentrerade sig dock kring lillebror Johan utan land, Magna Charta och tillblivelsen av det Engelska parlamentet 1258-65

När sedan Ivanhoe kom som film 1952 med Robert och Elisabeth Taylor resp 1982 med James Mason och Anthony Andrews i några av rollerna och sedan även visades på TV var jag fullt upptagen av mitt moderskap och yrkeskarriär så att jag endast med ett halvt öra registrerade att ”kidsen” kring nyår sprang med träsvärd på gatorna och utstötte Ivanhoe.

Första gången jag blev verkligt intresserad av Rickards person och öde var i Dürnstein 1987.
Vi var på väg till Budapest. Vi hade tagit biltåget från Hamburg till München. Efter att först ha övernattat i Mondsee (där AS´ Fridas föräldrar bodde!) ”hamnade” vi i Dürnstein efter att ha kört igeneom den vackra Donaudalen Wachau.
Vi tog in på Romantik Hotel Rickard Löwenherz som var inrymt i det tidigare Klarissaklostret.

Även kyrkan i D. var sevärd.

Hier wurde von 1192 bis 1193, in der Ruine Dürnstein der englische König Richard Löwenherz gefangen gehalten, wodurch Dürnstein zu einer der bekanntesten Burgruinen wurde. 1645 erfolgte die Sprengung der Burg Dürnstein durch die Schweden unter General Lennart Torstenson.

Just här hejdades svenskarnas framfart under 30-åriga kriget – Lennart Torstensson var endast några mi från Wien, men kom aldrig över Donau!

Nu efter 20 år får jag vid läsningen av The Templars äntligen en uttömmande skildring av hans insatser i det tredje korståget:

One of the first of the European princes to respond to the Pope´s appeal was Richard, Count of Poitou, the son of King Henry II of England and Eleanor of Aquitane.

Mera om Richard Coeur de Lion kommer i nästa avsnitt