Julhandeln börjar allt tidigare!

Inte mej emot egentligen.
Mitt julfirande består numera mest av juleljus och julblommor.

Hos vår leverantör är kommersen i full gång.
Det var frestande att köpa cyklamen, men jag motstod. Jag har aldrig haft någon vidare lycka med mig med sådana.

Nu har jag min egen adventskalender.

Följandende påstås på Wikipeda:

Det var först efter andra världskriget som julkalendrar började tillverkas i de nordiska länderna.

FEL,FEL,FEL!:

Jag vet besked för jag var med!

Den första svenska adventskalendern gavs ut 1934 av Sveriges Flickors Scoutförbund.
Året innan hade deras ledare Henny Mörner fått en adventskalender till sina barn från tyska släktingar. Hon fick då idén att göra en svensk version som skulle säljas och inbringa pengar till det svenska flickscoutförbundet.

Först gick erbjudandet om att rita kalendern till Elsa Beskow som emellertid inte hade tid men föreslog Aina Stenberg MasOlle, en känd sagoboksillustratör och vykortsmålare. Beställaren och konstnären diskuterade kalenderns utseende: … större än den tyska, utan glitter, med tomtar …
Adventskalendern fick namnet Barnens adventskalender och trycktes första året i 10.000 exemplar. Den hade 24 luckor som barnen kunde öppna, en efter en, varje dag fram till julafton.
Motivet var familjen MasOlles gård Siljansnäs i Dalarna med ett antal tomtenissar utanför som utförde olika sysslor på gården.
Adventskalendrarna blev snabbt populära och varje år, ända fram till 1964, ritade Aina Stenberg MasOlle dem.

En av våra uppgifter var ju att sälja denna julkalender. Men långt innan jag blev gammal nog att bli blåvinge – hade jag min egen kalender – Vilken högtid att öppna den första luckan.
Sämst tyckte jag om söndagarna – då var det bara en adventsstake ….
24de luckan var inte särskilt upphetsande heller, alltid Maria med Jesusbarnet – men det gjorde ju inget – det var ju julafton!