har jag avslutat genomläsningen av Orman Pamuks (OP) Istanbul.
Samtidigt som han beskriver sin barndom får man en ingående skildring av staden under 200 år.
I boken finns över 200 foton, dels familjesnapshots, dels stadsinteriörer från skilda epoker – de tidigaste är av målningar,etsningar och teckningar.
I början berättas om Orhans tidigaste barndom:
My mother, my father, my older brother, my grandmother, my uncles and my aunts – we all lived on different floors of the same five-storey appartment block.
Då är den relativt lättläst. Sedan kommer ett parti i mitten då han uppehåller sig kring staden – hur den utvecklats fysiskt – och beskrivits av författare och konstnärer sedan början på 1800-talet.
Det osmanska – eller ottomanska, den termen använder Pamuk, väldets makt deklinerade alltmer efter slaget vid Kahlenberg utanför Wien 12 september 1683 fram till första världskriget; Kemal Atatürk tog makten 29 oktober 1923.
Kapitel 10 på sidan 81 benämnes Hüzün, the Turkish word for melancholy…
I mycket av det som OP skildrar om Istanbul återknyts till detta begrepp. Det gradvisa förfallet under 1800-talet, då staden mister alltmer av politisk och ekonomisk betydelse – samtidigt som den industriella revolutionen får Europa att blomstra – präglar människorna och inte minst byggnaderna. (OP studerade till arkitekt efter gymnasiet!)
De 37 kapitlen är väldigt olika långa. Ett av de längsta är det artonde, ss 137-154; (det var ungefär här jag tappade fart första gången jag pausade genomläsningen!)
kapitel 18 heter:
Reşat Ekrem Koçu´s Collektion of Facts and Curiosities: The Istanbul Encyclopedia.
Det är en detaljerad illustrerad redogörelse för OP:s genomläsning av farmoderns bibliotek t.ex
From Osman Gazi to Atatürk: A Panorama of Sixhundred Years of Ottoman History
och vidstående
”Koçus own strange and tragic story. His labor of love, which he´d begun ten years earlier in 1944, and which poverty had forced him to abandon in 1951 on page 1000, at volume 4, while still on the letter B…”
Fram till kapitel 29 (sid 246) beskrivs stadens och invånarnas liv som de kan utläsas av byggnaderna, ruinerna och reseskildringar och målningar av europeiska besökare.
En stor brist i boken när man läser dessa avsnitt är att det saknas en karta! (Jag hade glädje av de kartor som finns i Barbara Nadels deckare från I!) 
På sid 246 återupptar OP tråden när det gäller sin egen uppväxt – adolescens – skolgång – förhållandet till den äldre brodern och föräldrarnas äktenskap.
Kapitel 35 ss 293-308 heter First Love.
B0ken avslutas med en skildring av moderns missnöje med att han inte tänker fullfölja sina universitetsstudier – hon tror att han hoppas på en framtid som bildkonstnär – vilket hon bedömer som destruktivt för hans möjligheter till ett anständigt giftemål.
The streets of Beyoglu, their dark corners, my desire to run away, my guilt – they were all blinking on and off like neon lights in my head. I knew now that tonight my mother and I would´t have our fight, that in a few minutes I would open the door and escape into the city´s consoling streets; and having walked away half the night, I´d return home and sit down at my table and capture their chemistry on paper.
´I don´t want to be an artist´, I said. ´I am going to be a writer.
Han är värd sitt nobelpris – men det skulle Kapuściński ha varit i än högre grad!
Pamuks bok tuggar man i sig – Kapuścińskis är som ett glas rhenskt vin.
När jag nu skall beställa nya böcker på nätet är det i första hand fler av Kapuścińskis penna som gäller –
och så är Sture Linnér sommarpratare idag!