Det var inte alltid bättre förr, åtminstone inte vädret.
På grund av omständigheter minns jag särkilt 1960:
Jag var gravid ffg, beräknad nedkomst 1/7. Jag läste fram till detta datum pediatrik i Lund. Inte kom det något barn. Fadern in spe fick inställa sig till militärtjänst i Hässleholm.
Fram till midsommar hade det varit ett osedvanligt vackert väder. Parker och trädgårdar, som efter krigsårens fimbulvintrar utarmats på rosor och andra perenner, prunkade. Särskilt minns jag forsytian.
Vid midsommar började det regna.
Sedan regnade det oavbrutet i 2 månader….
Först var vi mest koncentrerade på barnsbörden som ju avlöpte lyckligt den 7 juli.
Efter avklarad repmånad åkte vi på odyssé genom landet och visade upp den nye familjemedlemmen för att slutligen installera oss i Hällefors där pappa Per tjänstgjorde på sjukstugan.
Uppehåll mellan skurarna – babyn på balkongen i Hällefors
Det regnade och regnade. Alla vattendrag svämmade över.
Klicka på bilden så syns vattenvirvlarna under bron!
På den tiden fanns inga tvättmaskiner. Babytvätten kokte man i en gryta på spisen. Någon centrifugering blev det ju ej. Blöjor vek man själv av cellstoff och trädde ett nät över…
Det regnade för mycket för att man skulle kunna torka tvätten ute, utan jag fick spänna upp tvättlinan kors och tvärs i köket – det var så fuktigt att somliga plagg möglade!
Syltgrytan gör numera mest tjänst under hyllesäsongen som ju är NU!
Det var likadant när vi sedan flyttade över till Filipstad – där den gamle vikarierade som stadsläkare. Vi fick bo i diakonissans lägenhet.
Även här i Daglösen kan man ana det höga vattenståndet.
Men jag kunde i gengäld följa Radioutsändningarna från Olympiska spelen i Rom 25/8-11/9.
Rudolph ran and world went wild
Sommaren 1966 var också en regnig sommar. Jag tillbringade den på landet, en nordsmåländsk skogsgård vid en sjö. (Den sjö i vars omgivande skogar John Bauer fann många motiv). Syltgrytan som är snarlik den du använde fick jag inte använda till tvätten för mina två små – en ettåring och nyfödd – den var ständigt i bruk för saft och syltning sommaren lång, men väl en lång emaljerad fiskgryta vilken gick att ställa över två spisplattor. När mina små gossar var i säng om aftonen satt jag på bryggtrappan tio meter från huset och sköljde de kokta plaggen och sedan hängde jag dem på balkongen som hade ett tak ovanför sig, som hyggligt skydd mot regn. Men det tog lång tid att få tvätten torr.
Färdiga blöjor hade nu hunnit komma och de sattes på barnen md hjäp av plastsnibbar som tejpades fast. Gosse nummer två var en livlig krabat och det var vanligare att man misslyckats få tejpen på rätt plats så att blöjan höll tätt än tvärtom. Några år senare då tredje sonen strax följd av en lillebror fanns till, hade något ljushuvud kommit på att göra plastsnibbarna så stora att man kunde knyta samman dem. Mycket tidsbesparande var det.