Jag har nu avslutat läsningen av
Allt är upplyst
Det är Jonathan Safran Foers debutroman

Den första delen är surrealistiskt humoristisk.
Den är skriven i jagform av en ung ukrainare, Alex, som skriver brev på engelska till en tidigare uppdragsgivare Jonathan Safran Foer.
Denne är amerikansk jude och har tidigare hyrt en bil med chaufför, guide och översättare av Alex´s fars firma Heritage Touring.

Berättelsen består av

– Brev från Alex till Jonathan, efter dennes hemkomst till NY.
– Skildring av livet i shtetl Trachimbrod från den 18 mars 1791
– Redogörelse för Jonathans resa med Heritage Touring för att leta efter sina rötter

Det framgår av Alexanders brev att J. svarar – men dennes bidrag är just de utdrag med den mytiska skildringen av livet i Trachimbrod från slutet av 1700-talet – som tydligen skall ingå i en roman som J. håller på att skriva och skickar i manusform till Alex.
Färden startar i staden

Lutsk

På sidan 108/318 finns för första gången en mera konkret släktkrönika 1804-1969 som slutar med Jonathans mormors fascination över TV- utsändningen av de första stegen på månen.

– På sidan 141 dyker årtalet 1941 upp för första gången, för att så småningom omfatta alltfler kapitel.
Det roliga med Alex´ s första brev är hans totala brist på idiomatisk engelska.
Boken inleds så här:

Mitt lagliga namn är Alexander Perchov. Men alla mina många vänner betitlar mig Alex, för att det är ett lösligare sätt att uttala mitt namn. Mamma betitlar mig Alex-sluta-ge-mig-svårmod!, för att jag alltid ger henne svårmod. Om ni vill veta varför jag alltid ger henne svårmod, så är det för att jag alltid är någon annanstans med vänner och strör ut så mycket valuta och utför så många saker som kan ge en mamma svårmod

Andra halvan av boken blir mer och mer mollstämd.

Så smångom inser man att Alex´s farfar, som medföljer som chaufför, bott i en grannby och varit i grannskapet den 18 juni 1941 när Nazisternas pansarfordon rullade in i Trachimbrod och avrättade den judiska befolkningen och totalt utplånade bebyggelsen, så att 1996, när utflykten boken ytligt handlar om företogs, inga rester återstod.

Det är mästerligt att starta med en dråplig skröna, och som slutresultat kunna ge denna skildring av de östeuropiska judarnas lidande under 200 år!