Häromdagen var jag bjuden på lunch i min gamla hemstad Helsingborg,
som när jag växte upp stavades Hälsingborg.
Jag åkte buss från Viken, kom fram till ”Knutpunkten” som Centralstationskomplexet nu kallas…
Den gamla Knutpunkten låg ju alls icke där på spårvagnarnas tid.
Till skillnad från 2010 gick jag inte genom Stadsparken utan upp i Prästgatan.
Jag har inte gått här på år och dag, inte närmare studerat det bruna hus som ersatt den gamla teatern där jag hade förmånen att som ung flicka njuta av Ingemar Bergmans debut som teaterchef!
Ur HD 2007:
1817 uppfördes en laduliknande byggnad nordväst om korsningen Prästgatan/Bruksgatan. Den blev känd för eftervärlden som ”Teaterladan”. Denna kom att ersättas av det som vi i dag kallar Gamla teatern som låg ungefär på samma plats.
Gamla teatern invigdes 1877. Men den var inte helt klar förrän 1880.
Den mest kände teaterchefen kom att bli Ingmar Bergman som verkade här i mitten av 1940-talet.
1976 revs teatern som ansågs alltför undermålig. Men rivningen skedde under stora protester. Det nuvarande teaterhuset uppfördes 1974-76 norr om Konserthuset efter ritningar av Erik Magnusson från arkitektbyrån Arton och med finansiellt stöd genom de Dunkerska fonderna med närmare 40 miljoner kronor.
Wikipeda:
televerksamheten har upphört och klockan har stannat…
En sak jag aldrig har sett någon riktig förklaring på, är hur Helsingborgs Stadsteater vågade satsa på en 26-årig chef. Han måste varit en av de yngsta teatercheferna i historien, och på den tiden var det väl ännu mer anmärkningsvärt låg ålder.
Hans enda större merit var väl som manusförfattare till Hets – annars hade han väl bara lett lite mindre teatersällskap uppe i Stockholm?
Jag har aldrig tänkt på det – men troligen har det varit så att Hälsingborgs Stadsteater, som troligen var ett lokalt finansierat sällskap som, 1944, under andra världskriget med inkallelser och ransoneringar, inte hade råd med någon etablerad yrkesman!
Sedan kan man ju ha fått tips av Stina Bergman och Alf Sjöberg att här fanns en billig men begåvad person!
!946 ”stal” ju Malmö honom till sin 1944 nybyggda teater.
MEN
genom att jag 1953 började läsa i Lund fick jag, och så småningom också pappa Per förmånen att uppleva fyrverkeriet som utspelade sig under hans tid där:
”1945-46 och under större delen av 1950-talet att verka som regissör, dramatiker och Konstnärlig ledare vid Malmö stadsteater, en tid han senare beskrev som den lyckligaste tiden i sitt liv.
Till Malmö knöt han större delen av sin blivande stamtrupp av skådespelare och här regisserade han en uppmärksammad blandning uppsättningar, som Hjalmar Bergmans Sagan, Goethes Faust, August Strindbergs Kronbruden, Spöksonaten och Erik XIV, Molières Misantropen, Henrik Ibsens Peer Gynt, folklustspelet Värmlänningarna och Franz Lehárs operett Glada änkan med Gaby Stenberg.”
Dessa uppsättningar såg Per och jag de flesta av Särskilt minns jag Misantropen med Max von Sydow och Gertrud Fridh och, en överdådigt munter Glada änkan med Per Grundén och Gaby Stenberg som överraskade alla som vant sig vid hans allvar och djupsinne