William Withering. M.D.
Physician to the General Hospital at Birmingham
I mina uppröjningsförsök har jag sedan åtskilliga år gång på gång stött på den här eleganta ramen, med sitt enkla papperstryck, föreställande WW. Det är ju inget att (numera!) hänga på väggen – samtidigt som jag har svårt för att bara kasta bort den lilla ”tavlan”.
För det är det den är. 1957 när vi flyttade in i vår köpta lägenhet hade vi ju alls inga tavlor, knappt möbler. Det enda vi hade i riklig utsträckning var REKLAMbroschyrer från läkemedelsbolagen (i egenskap av medicine kandidater)
Papperslappen ingick i ett sådant utskick. Färgreproduktioner av hyfsad kvalité var då ännu en sällsynthet, medan INRAMNING var billigt!
SÅ
Den lilla tavlan prydde säkert i en femtan år våra ”bibliotek”
(vi hann flytta tre ggr)
SÅ
I samband med Sommarfesten avslöjades det att våra medicine studerande
inte kunde namnge den här växten!
”In 1785, Withering published An Account of the Foxglove and some of its Medical Uses, which contained reports on clinical trials and notes on digitalis’s effects and toxicity:
Withering first learned of the use of Digitalis in ”cardiac (congestive heart failure) from an old woman who practiced as a folk herbalist in Shropshire, who used the plant as part of a polyherbal formulation containing over 20 different ingredients to successfully treat this condition. Withering deduced that Digitalis was the ”active” ingredient in the formulation, and over the ensuing nine years he carefully tried out different preparations of various parts of the plant (collected in different seasons) and documented 156 cases where he had employed digitalis, and described the effects and the best – and safest – way of using it.
Så nu får jag behålla tavlan ett tag till…