Som jag nämnde varvar Göran Schildt kapitlen:

Vartannat handlar om hans egen resa i nutid  (dvs 1963), vartannat om Jasons strapatser.

Argokapitlet benämns Argos afrikanska äventyr och inleds av GS så här:

Argonauternas afrikanska strandhugg hör, liksom tidigare påpekats, till sagans äldsta skikt: trädgården med hesperidernas äpplen var en pendang till lunden där skinnet hängde. Ett huvudproblem för berättaren var därför att binda ihop dessa poler, antingen genom en färd på rent mytiska floder och vattendrag runt världens östliga gränser eller genom en västlig kringsegling längs mera realistiskt kända farleder. Traditionen att argonauterna bar sitt fartyg genom öknen är också gammal och bottnar antagligen i vetskapen att förbindelsen mellan Röda havet och Nilen gick över land.Hur detta motiv överflyttades på den västliga versionen får vi se hos Apollonius som vi nu ska följa på Argoresans besynnerligaste etapp.

Följt av Daphnekapitlet:     Daphne i Tripolitanien

Argonauternas upplevelser vid den nordafrikanska kusten var inte särskilt uppmuntrande för oss på Daphne. Vi hade varken tillräcklig muskelstyrka för att vid eventuell strandning bära vårt skepp genom öknen eller tillräckligt goda förbindelser med gudavärlden för att hoppas på Triton som lots. 

Det värsta var att vi inte kunde få några färskare rapporter om småbåtsseglingen villkor vid Libyens kuster än dem Argonautikan tillhandahöll. Ingen av fiskarna i Syracusas hamn hade besökt dessa farvatten och när vi hörde oss för på Malta fann vi att inte heller där någon av de många yachtägarna eller fiskarna tycktes betrakta Libyen som ett möjligt färdmål. Man seglade till Sicilien, Grekland eller någon gång Tunisien, men kusten rakt söderut kunde lika gärna ha befunnit sig på tvåtusen som tvåhundra sjömils avstånd.

Då mötte vi kapten Campbell på en bar i La Valetta. Han var en stillsam, av livet hunsad skotte, som nu på gamla dagar tagit jobbet att föra en eländig, uttjänt 300-tonnare på lasttraden Malta-Tripolis:styckegods ner och stinkande hudar tillbaka. Faderligt lade han handen på min skuldra:

Om ni seglat hit från Finland, kan ni också segla till Libyen. Jag har i tre år gått dit ned vinter och sommar. Det är inte värre vatten än andra.

Det var allt vi behövde höra…

 Åtta sidor senare:

I beräknad tid före solnedgången kom vi till bukten där Leptis Magna och den moderna småstaden Homs ligger.Små palmdungar som börjat uppträda på den öde stranden var det första som völkomnade oss. Nu siktade vi en pir, eller i varje fall resterna av en sådan. Italienarna hade före kriget byggt en hamn för fiskeflottan på platsen. Den fanns avbildad i en specialruta på sjökortet, men tvärs över stod det tryckt: Reported silted since 1945″

—-

Det blev stor uppståndelse i den lilla staden, eftersom det var första gången sedan kriget som ett utländskt fartyg anlöpte Homs.

Följande dag kunde de ro iland och besöka ruinerna som Mussolini tydligen lät gräva fram ur flygsanden!

Kompletterande upplysningar:

silted betyder tydligen igenslammad

Muammar al-Gadaffi grep makten först  september 1996

Läs mera

2.Vid läsningen av  Om stenar kunde tala:

Brunetti börjar ana att mordet har internationella förgreningar (sid 102):

Han satt och betraktade (på en vaporetto)  dem på väg bort mot San Silvestro med tankarna långt borta från Venedig, ja, även från Europa till och med. Han tänkte på det kaos som utgjorde Afrika och på den eviga diskussionen om huruvida detta hade sin orsaker i hur omvärlden hade behandlat afrikanerna eller i hur de hade behandlat sig själva.

—-

Den senaste veckan hade han läst om Ammianus Marcellinus böcker om romarikets sista år. Det han tyckte mest om var porträttet av en av hans största förebilder kejsare Julianus Apostata. Till och med nu hamnade han i Afrika igen när han läste om belägringen av staden Leptis Magna i Tripolitania och om svekfullheten och falskheten hos såväl angriparna som försvararn. Gisslan dödades och människor fick tungorna avskurna för att de sade den obekväma sanningen och landet ödelades genom plundring och slakt. När han hade läst ut boken slog han igen den och kom fram till att det var bättre att lägga sig tidigt än att bli påmind om hur litet mänskligheten hade förändrats på tvåtusen år.