De senaste två veckorna har varit hektiska:
Inte bara NATUREN har spelat upp sitt DRAMA= Mellan hägg och syren;
almanackan har varit fylld med resor och evenemang.
Nu, begåvat med förtjusande väder, inträffar en rofylld paus.
Dags för litet begrundan!
Det är många upplevelser som inte fått plats på bloggen. Som t.ex den här tavlan på utställningen Hammershöj och Europa
Dorozka noca (Fiacre la nuit).* se nedan
Utställningen var i två delar:
Del 1 visade uteslutande verk av Hammershöj, åskådliggörande hans utveckling.
Del 2, som ju gett namn åt presentationen, visade hur han påverkades av och påverkade andra samtida europeiska konstnärer.
”Udstillingen ”Hammershøi og Europa” bryder med denne tradition og rykker kunstneren nye steder hen ved at sætte hans værker sammen med samtidige kunstnere som for eksempel Whistler, Carriére, Fantin-Latour, Gauguin og Khnopff.”
MEN
Det var tavlan ovan
målad av
Józef Pankiewicz 1866-1940
som gjorde störst intryck på mig.
Det är väldigt litet att finna på Google om denne man
MEN
Om man kan läsa franska:
som gjorde störst intryck på mig.
Det är väldigt litet att finna på Google om denne man
MEN
Om man kan läsa franska:
”En 1890 Pankiewicz présente son œuvre au salon Krywulta et, comme son ami Podkowinski**, devient une victime des attaques des critiques et du public. Cette expérience douloureuse marque un tournant dans sa création. L’artiste s’éloigne de l’impressionnisme claire à la lumière tamisée et réduit sa palette de couleurs. Il s’oriente vers le monochrome et les ombres. Dans les années 1892-1897 il peint une série de nocturnes : « Rynek Starego Miasta w Warszawie noca » (Vieille ville de Varsovie la nuit), « Labedzie w ogrodzie Saskim » (Cygnes dans le jardin Saski), « Dorozka noca » (Fiacre la nuit).* Ce sont des compositions encore impressionnistes, mais exprimées à travers une palette de couleurs gris, noir et de temps en temps illuminées des effets jaunes et blancs. De ses nocturnes résulte le désir de découvrir le secret de la nuit parce que c’est elle qui sépare l’homme du monde.”
Även Podkowinsky hade en tavla på utställningen – även den noterade jag särskilt!
HEJA POLEN!