När jag så här på tredje dag påsk åter tar tag i Sisyfosprojektet att sortera bits and pieces på mina två skrivbord finner jag detta tidningsurklipp från Skånska Socialdemokraten Nyheterna 13/4 1956:
Texten lyder:
Våren har kommit ett stycke på väg – men inte längre än att vi fortfarande har den gångna vintern i livlig hågkomst. Skulle någon till äventyrs ha glömt bort den, går det bra att friska upp minnet genom ett besök vid Vasalt i den del av Grevie, som är belägen utmed kusten. Där minner ännu, som framgår av bilden, mäktiga och imponerande isberg om vårt ibland arktiska klimat. Kanske bör det påpekas, att isformationerna, som blivit en turistattraktion av stora mått, på sina ställen är upp till tio meter höga (SIC!) och att de är placerade uppe på land, vårdslöst vräkta dit av den våldsamma stormen för några veckor sedan.
Så det var inte bara krigsvintrarna som var kalla och långvariga?
Annars har man ju bara hört talas om 50-talets soliga somrar.
Men vintrarna verkar inte alltid ha varit så kul!
Vad gör du uppe 02.05?
När det gäller vädret har det ju gått i vågor – på femtiotalet, men även sena sjuttio-tidiga åttiotalet var det rejäla vintrar. Det senare hade vi ju glädje av för vår "skidperiod"!
För att inte tala om vårvintern 1962!
Jag tänker promenera fram våren ur markerna. Sjukgymnasten har nämligen ordinerat löpvila, ryggmuskelträning och upprätgående. Jag är som skogsrået: jag har ingen rygg! När jag skaffat mig ett styrkebälte av muskler så kan jag börja springa igen.