Enligt HIP inköper jag numera inga julklappar utan ser mig om i högarna med ärvda grejor. För barnbarnsflickorna letar jag bland ”diverse nipper” som en bouppteckningsman uttryckte sig. Själv hade jag en del verkligt värdefulla smycken – men de blev omhändertagna av en tjuv i slutet av 70-talet i samband med ett inbrott. Efter det har mostrarna ju gått bort och guldskatten har i någon mån fyllts på.
På bilden min mamma Eva *06, väninnan Cais och moster Elsa *1905;
I moster Elsas kvarlåtenskap fanns denna medaljong. Jag minns som barn att den innehöll en hårlock från hennes man, morbror Rulle, som hans mamma tagit när han var späd.
Efter hennes död 1981 har den legat oöppnad i mitt smyckeskrin.
Häromdagen öppnade jag den
Et voilà
De fem år hon hann vara änka förvarade hon i den bilder av sina kära döda!:
Mamma Anna, syster Eva och sin käre Rulle!
Jag är storligen förvånad över kläderna som Elsa och Eva har på sig — de är så väldigt mycket mer "oklädda" än jag trodde att man var 1922.
Och tänk vilken skillnad mot blott tio år tidigare, när alla på Titanic hade korsett och snäv sammet!
Det hände mycket med modet under senare delen av 20-talet,