Strax efter jag publicerat min berättelse om vår järneks tillväxt ”hittade” jag i samband med städningen inför lovinvasionen ett antal foton som ”hamnat” på fel plats.
De måste vara från 1990.
När jag studerar dem faller plötsligt poletten ner!
Jag kommer plötsligt till insikt, VARFÖR järneken knappt växte alls 1971-1990, och sedan de senaste 16 åren svämmat över alla bräddar!
Det handlar om konkurrens:
Som framgår av bilderna på gårdagens blogg hade vi ju en tall i centrum av gräsmattan. Den började, allteftersom höststormarna avlöste varandra luta betänkligt, så vi beslöt hugga ner den!

En av grabbarnas kompisar, Magnus M. som i lumpen haft vapenfri tjänst och i stället varit skogshuggare, mobiliserades.
På min begäran höggs stammen av en knapp meter upp (vem har sagt att det ska vara lätt?)
Jag var bekymrad över att det skulle bli för tomt – så vi monterade ett bord på den kvarlämnade stubben.

Denna bild är från 1995.

På 5 år har således järneken blvit mer än dubbelt så stor – efter att ha (jfr översta bilden) i huvudsak stått stilla i 16!
Det beror naturligtvis på att tallen sög upp allt grundvattnet – inget blev kvar till Ilex – men sedan har han tagit grundlig revansch!

Summary: I suddenly,(after finding the photos showing how we cut down the pine 1990),realized why the holly has grown so quickly since then. It at last gets enough water from the ground!