Den 21/5 d.å. körde jag en vända till Brunnby kyrka. Jag förberedde kulturutflykten. Om vädret blev otjänligt kunde eftermiddagsprogrammet, att åka upp till Kullens fyr, ändras till ett besök i Brunnby kyrka.
Jag dröjde vid bokbordet. Där hittade jag boken ovan som jag inköpte för framtida guidningbesök.
Strax intill låg denna lilla pocket. Jag lade märke till författarnamnet Owe Wikström. Jag har länge tänkt köpa och läsa hans bok Om långsamhetens lov, men avvaktat eftersom jag ju har travar med redan inköpta olästa.
MEN
Jag kunde inte låta bli att bläddra litet i den. Det resulterade i att jag BESLÖT att inköpa den. Den betingade ett pris av 40:-
SEDAN
har den ju tillsammans med boken om kyrkan legat litet avsides och väntat.
När jag nu efter att ha läst Brighton Rock börjar fundera på vad läsa härnäst, väljer mellan att läsa färdigt Lärdomens Lund, Schein eller Lords of the Bow,
( har just nu egentligen ingen lust med någondera) börjar jag läsa i Sonjas godhet
( har just nu egentligen ingen lust med någondera) börjar jag läsa i Sonjas godhet
OCH
Det är ett Herrans Under så BRA den är!
Jag har visserligen bara läst de första 46 sidorna.
Jag återkommer med rapport.
Tills vidare kan jag meddela att SONJA är S. Marmeladova ur Dostojevskis Brott och straff:
Sonja är ryska för det grekiska ordet för vishet;sofia. Bara genom mötet med hennes ömhet och självförbrännande godhet kan Raskolnikov (ryska för den kluvne) till slut börja sin väg mot insikt.
Owe W drabbas av ett plötsligt hjärtstopp och ligger medvetslös i fyra dygn. Han erfar att det tydligen bara är 4 % av dem som råkar utför detta utanför sjukhus som repar sig helt. Boken är hans funderingar under och året efter Incidenten.
Första essän benämner han :
Första essän benämner han :
Så blixtsnabbt allt kan förändras – om vårt behov av godhet.
Den inleds med en dikt av Tomas Tranströmer: Snö faller ur Den stora gåtan:
Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.
Tusentals människors blickar
i de långa skuggornas land.
En bro bygger sig
Långsamt
rakt ut i rymden
Förra sommaren läste jag Owe Wikströms "Toccata" med stor behållning. Den handlar om Bachs musik.
Vackra Brunnby kyrka – den besökte jag flera gånger somrarna 1990-1992, då jag sommarjobbade i Arild.
När jag läste OW:s referens till Brott och straff och Sonjas uppoffring kom jag på att Graham Greene troligen inspirerats av Dostojevskij när han skrev Brighton Rock!
Själv har jag medvetet, skam till sägandes, aldrig läst Brott och straff – gillar inte böcker om onda andar!
Jag vet med bestämdhet att jag läst Idioten, och minns att jag tyckte den var bra.
Sedan minns jag att jag i slutet av sjuttiotalet ofta väcktes mitt i natten för att diskutera sönernas sömnhindrande funderingar när de läste Dostojevskij!
Intressant! Själv läser jag Lars Gyllenstens Barnabok som jag inte vet riktigt vad jag tycker om än.